Valet 2010 – mina korta reflektioner

Dagen efter valet är här, och jag har funderat lite i natt på vad som hände.

Följer man mig på Twitter eller Facebook kommer det nog inte som en överraskning att jag är mycket besviken över att Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen. Det är en obehaglig utveckling i mina ögon, men det är inte helt svart eller vitt. Jag ser det som en självklarhet att inget annat riksdagsparti kan samarbeta med dem, om något, då de i grunden står för ett annat samhälle än vad resten eftersträvar. Men vad kommer det innebära för SD som parti? Jag ser en risk att de kommer kunna framställa sig som martyrer, och på så sätt skapa en grupp följare som tar steget ännu längre från den tolkning av världen som görs av resten av Sveriges befolkning.

Med det finns ett annat problem också. Att mer än 330 000 personer i Sverige antingen inte förstår vad SD står för, eller än värre, faktiskt håller med dem. Vi, som i alla andra svenskar, oavsett politisk färg eller engagemang, måste ta reda på varför så många har valt att rösta på Sverigedemokraterna och sedan övertyga dem om att lösningen inte finns i ett parti som vilar på främlingsfientliga och odemokratiska grunder, oavsett vad det är de har sett som problem. Vi får aldrig acceptera att såna åsikter blir en del av det politiska rummet. Det är ett problem när de manifesteras i obskyra grupperingar utan reell makt, det är ett enormt problem när samma åsikter finns i Sveriges högsta beslutande organ. Samtidigt måste vi se till att vi inte fryser ut tre hunda tusen personer för att de har en avvikande åsikt. Den har kommit någonstans ifrån, och att ignorera dem eller stoppa dem från att uttrycka den åsikten är att attackera ett symptom utan att försöka göra något åt sjukdomen. Vi måste hitta det de ser som ett problem, och lösa det på ett bra sätt, och därigenom göra partier som SD meningslösa.

Och som sagt, det här är en uppgift för oss alla, inte bara för politiker och partier.

Självklart var valet också upplyftande på sina håll. Med familj och vänner i Vimmerby är jag mycket glad över två saker i kommunvalet där. Det första är att Moderaterna gjorde ett dunderval, de dubblade sig i antal mandat och har nu tagit över rollen som det största allianspartiet i kommunen från Centern.

Like upplyftande är det att se att Nationaldemokraterna inte verkar få något mandat i kommunfullmäktige där, trots idogt kampanjande från deras sida. Det gläder mig att folk i kommunen verkar ha sett igenom deras propaganda, och det gör mig lite skadeglad, då jag gett mig in i några diskussioner med deras ledare med just tesen att folk inte kommer att rösta på ett parti som är så i grunden odemokratiskt.

Så jag avslutar här med att önska lycka till till alla ni som blivit invalda i kommuner, landsting och riksdag. Jobba hårt de kommande fyra åren, för ett bättre Sverige (vad det nu må vara för just dig), följ er övertygelse och backa aldrig från att ta debatten och övertyga rasisterna om att de har fel!

2 reaktion på “Valet 2010 – mina korta reflektioner”

  1. Bra skrivet. Nu är det upp till kamp som gäller (självklart inte med våld!), övertyga alla om att SD inte är ett bra alternativ. och som sagt, börja fundera på vad det var som hände, varför 330000 personer tyckte de var ett bra alternativ.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.