Trött, men vaken

Jaha. Kanske ska göra en ansats för att liva upp den här bloggen igen.

Kan ju i så fall vara vettigt att förklara varför jag plötsligt la av att skriva.

Det var egentligen flera anledningar, som lades på varandra och som gjorde att det inte var kul längre.

För det första så kände jag mig tråkig. Det fanns ingen som helst stuns att prata om i inläggen. Kanske för att jag inte gör så mycket längre. Något jag såklart borde ta tag i. Nu blir det mest att sova, jobba, slappa, spela lite spel, och kolla på tv. Det är inte lätt att bygga nån slags periodisk skrift på det inte.

Haha. Ni ser. Periodisk skrift. Jävla skitsnack.

För det andra kände jag mig väldigt, inte ordinär, men oorginell i alla fall. Och hur kul är det, kan man fråga sig? Inte ett dugg. Med tanke på syfte och antal läsare och så är det väl inte ett problem egentligen, men det gjorde att jag tappade inspiration.

För det tredje, och det som tillslut gjorde att jag slutade, var att jag under en vecka eller två fick reda på ganska många riktiga personer som läste den här bloggen. Att mina vänner gör det vet jag såklat, och att Jonna gör det vet jag ju också. Haha. Men det är inte riktigt samma sak. Mina vänner vet ju ändå allt som skrivs här innan, i princip. Jonna och det gänget har jag ju aldrig träffat på riktigt, så det blir inte heller så jobbigt.
Det är inte så att jag inte har vetat att folk läser här, jag kan ju ändå se mina besöksiffror ganska enkelt. Det är inte heller det som är problemet.

Problemet är att jag nu vet några människor, som jag har en relation till på ett eller annat sätt och som jag åtminstone sporadiskt stöter ihop med, som läser det jag skriver. Det gjorde att jag började fundera på hur jag framställde mig själv. Framhäva rätt sidor och så. Det är ganska krångligt när det är olika sidor man vill framhäva, och de ibland står emot varandra. Det blev för krångligt helt enkelt.

Ja, sen hör det ju till saken att de här personerna ”givit sig tillkänna” efter min lilla serie av tre beskrivningar av gamla relationer. Det gjorde det inte enklare att konstatera att det folk tar till sig nog för att prata med mig om det är de tre enda hyfsat ärliga, utlämnande och personliga inlägg jag gjort på här. Så gott som hela den här bloggen är situationsbaserad, eller det var i alla fall tanken, och när jag väl bryter det så reagerar folk. Överlag positivt också.

Då hamnar jag helt plötsligt i en situation där jag nästan måste välja väg. Eller nåt.

Grejen är att det känns lika pretentiöst som hela det här inlägget. Lite larvigt och på något sätt som att jag saknar självdistans.

Vi får se hur det blir. Kanske en poll på det? Ska vi gräva skit ur Aaron, eller göra oss dumma över vardagsstrunt?

En reaktion på “Trött, men vaken”

  1. Måste du framställa dig på något sätt då? Räcker det inte med att bara vara Aaron? Olika sidor har vi väl alla och inte så sällan står dom emot varandra. Det vore fruktansvärt tråkigt att läsa den här bloggen om du hade varit ensidig. Det är lite av det som är tjusningen som sagt, att man inte är helt säker på vad du ska skriva nästa gång (ja och så nat.vis att du är sketasnygg!) 😀 Om du nu känner att du måste välja väg så varför inte välja båda vägarna? Det är ju fullt möjligt.
    För övrigt så kan jag upplysa om att det regnar på västkusten om nu någon var intresserad av att veta det. 🙂
    Tjing!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.