Tankar om julen

Jag har en lite svår relation till julen i största allmänhet.
Det är trevligt tycker jag väl, men det är också ganska jobbigt.
I grund och botten har jag det ganska enkelt nu för tiden. Jag åker till min syster och umgås med henne och Kalle och leker med Nicco. Det uppskattar jag mycket. Sen kommer de andra jag förväntas träffa dit. De flesta i alla fall. Det går inte att sticka under stolen med att det är ett mycket smidigare upplägg på helgen än det varit tidigare, då jag har behövt åka runt halva landet för att träffa alla. Nu bor alla antingen i Vimmerby eller här i Stockholm.
Det blev dock ett undantag i år, som jag är ledsen för, och det är att jag inte lyckades träffa morfar. Väder, sjukdomar och krångliga förbindelser gjorde att vi helt enkelt inte lyckades lösa det.
Sen finns det såklart många andra jag gärna skulle träffa mer när man är ledig några dagar och hinner med mer än nån timme här och där eller ett telefonsamtal nån gång ibland. Och det är kanske det jag tycker är lite jobbigt. Jag skulle egentligen vilja utöka den grupp jag firar med. Varför gör man i te det egentligen? Eller, det är såklart för att de ska träffa sina familjer och sånt.
Äsch. Jag vet inte var jag vill med det här. Är nog bara lite helgmelankolisk. En ganska behaglig känsla just nu.

För att avsluta, till min familj, mina vänner och alla roliga och intressanta personer jag träffar AFK och på nätet: God Fortsättning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.