Etikettarkiv: Challe och Tjabo

Gästinlägg: Senare än vanligt

Challe här igen. Jag har hamnat här i Baronens soffa en söndageftermiddag till. Lite senare än jag brukar, jag gjorde annat än att sova i natt, men det förändrade visst inte att Baronen öppnade dörren i nån slags pyjamasliknande utstyrsel och vandrade raka vägen till sängen mumlandes om att det fanns kaffe i köket. ”Bara att göra” var vad jag fick ur honom. Det är ju lite anmärkningsvärt, då jag förstått att han ändå vaknade vid 6-tiden i morse. Samtidigt är det kanske ett bevis på att vår vänskap börjar djupna. Så oartig är man ju inte mot folk man inte känner sig helt bekväm med.

Haha. Han har det inte lätt pojken. Det var nån fest i går för överblivna studenter. Jag har lyckats få ur honom att han nog blev utskälld av nån tjej. Han förtjänade det säkert, men hur som helst är det inte utan att jag blev lite stolt. Annars verkar det inte hänt så mycket förvånande eller intressant. Men jag ska fortsätta förhöret av honom snart.

Själv då? Det är ju uppenbart att jag vill få sagt nåt, annars hade jag ju inte börjat med att hinta om nattliga eskapader.

Jo, så här var det. Jag var som vanligt ute med Tjabo och några andra killar. En förvånansvärt trevlig kväll all in all. Jag träffade en ängslig liten tjej. Blond och söt, men med ett osunt dåligt självförtroende. Eller om det räknas in i självkänsla, det hon saknade. Men det är ju som det brukar vara med tjejer nu för tiden. Vi snackade på och hon var ändå ganska trevlig. Lite rolig, lite virrig, lite impulsiv men i grunden såklart fantastiskt ointressant. Jag är ju dessutom en av dem som anser att samtal blir väldigt tröttsamma efter att månen gått ner, så jag tog helt enkelt den enkla vägen ut, släpade med henne och gav henne annat att tänka på, så att säga.

Vid åtta i morse utspelades en mycket komisk scen i mitt sovrum. Tydligen hade vi varit ganska hetsiga när vi lösgjorde oss från våra kläders fängelse. Hennes trosor hittade jag senare, så jag förmodar att hon gick ”commando” hem. Inte för att det kan ha spelat så stor roll. Den lilla klänning hon hade i går kväll skulle ändå aldrig kunna dölja vad vi gjorde under natten. Min teori är att det man saknar i personlighet får man kompensera med att inte ha kläder på sig.

Hehe. Skit samma. Det var  kul att se när hon försökte rädda det sista av sin heder medan jag själv kunde rulla in mig i täcket igen och skjuta den kemiska ångesten på framtiden en stund till. Jag kunde faktiskt helt skaka av mig den i dag med motiveringen att jag inte gjorde något hon inte villigt lät mig göra. Det kan jag tycka är konstigt, att man låter mig göra sånt, men vem är jag att döma. Hahaha!

Nej, nu får det vara nog. Åter till grävandet i Baronens gårdag. Jag måste ju ta reda på om han fick till det med nån av de söta flickorna jag vet var där.

Gästinlägg: Tjabo rockar i alla fall

Hej!

Eftersom Baronen uppenbarligen inte tycker det är viktigt att skriva här får väl jag göra det.

Jag heter Challe. Jag minns inte riktigt hur jag och Tjabo lärde känna Baronen från början, men jag tror att huvudingredienserna var sprit, stora cigarrer som vi rökte tills vi hostade och lättklädda flickor. Efter det fick vi en speciell relation.

Vi ses inte så ofta, och när vi gör det blir det egentligen inte så mycket av det. Men han är rolig, Baronen, och det räcker väl.

I alla fall så länge han kan hålla sig från att ”skryta” om att han känner oss. Det skulle ju kunna vara lite smickrande, men jag är nästan helt övertygad om att det är mest ironi i det där.

Skit samma. Jag skulle ju berätta om vad Tjabo gjorde i går ju!

Det var lördag. Uppenbarligen. Det är ju söndag i dag. Vi hade tråkigt och började dricka lite slappt frampå eftermiddagen. En grogg blev till två. Ett glas vin till middagen blev till ett par flaskor. Avecen fylldes på flera gånger och till slut insåg vi att det enda som återstod att göra var att inta någon av stadens nattklubbar.

Det var väl som det var. Trångt, dålig musik, överlag ganska fula människor som klätt upp sig och gjort sig ”fina” för att få sig ett nyp. Som vanligt alltså. Det var först när jag såg Tjabos legendariska min jag insåg var den här kvällen skulle sluta. Det är inte så ofta han visar sina känslor i miner, den glade suputen, men när han väl gör det handlar det oftast om att han kommit på nåt djävulskap, där jag alltid blir indragen och saker ställs till på ett sätt de inte var tänkta att tillställas.

Han ramlar fram mot vårt bord på Platås övervåning med ett helrör i näven. Var han fick pengar till det vet jag inte riktigt. Kanske fick han med sig ett kreditkort hemifrån, för med tanke på hur vi spenderat våra pengar den här sommaren borde han inte ha en tusenlapp liggandes tre dagar innan lön. Men det är faktiskt inte alls viktigt för den här historien, som jag nu börjar undra om jag nånsin får nedskriven.

Groggar blandades och ett par bjöds bort. Mest för att det är så kul att se folk tigga sprit på krogen. Det som normalt är verkligt försvann mer och mer i en dimma och en ny värld började ta form. Vackrare, gladare men också mycket hårdare. Nån timme flyter bort. Ansikten kommer och går. Jag minns speciellt en mörkhårig, mycket söt, tjej som jag satt och pratade med ett tag. Men jag konstaterade att hon hade väldigt sneda tänder, och att det var uppenbart den här kvällens syfte var närmare kaos än ragg.

Jag vet att vakterna var ganska hårdhänta när de bad oss gå, och jag tror att jag såg någon som grät när vi blev ombedda att lämna vårt bord. Om det var jag eller Tjabo som orsakat det kan jag inte svara på, men jag väljer att tro att det var någon helt annan och att vi bara försökte trösta henne.

Efter det har jag bara sporadiska bilder.

Tjabo låtsas att nocken på tälttaken på Stora Torget är en häst, och leker cowboy sittandes gränsle över det en stund.

Jag argumenterar högljutt att man visst kan dyka i fontänen på Trädgårdstorget, om man gör det försiktigt.

Jag konstaterar genom ett högt skrik att jag hade fel.

Tjabo hittar en olåst cykel och försöker rulla på den ståendes bara på sadeln.

Vi lovar en kille en femhundring om han springer från Trädgårdstorget ner till Lilla torget, bort mot Bokia, upp till St. Larsgatan och tillbaka till oss under 3 minuter.

Vi springer åt andra hållet och skrattar åt att han tog vadet, den dumme fan.

Sen är det suddigt till jag vaknar av att jag har solen i ansiktet och fryser oerhört. Jag tittar upp pch ser till min förvåning att jag ligger under ett träd, och att Tjabo ligger i trädet. Ja, i trädet. Över tre grenar har han lagt sig.

Inte alls med i huvet går jag därifrån i tanken att han borde få sova ut.

Nu är jag inte lika säker längre. Kanske borde jag väckt honom och sett till att han tog sig hem.

Istället gick jag hit och krävde en kopp kaffe av Baronen, och roffade åt mig hans dator en stund.

Jag tror jag måste sova lite nu. Jag är trött in i märgen, och jag känner mig dålig.