Svenskt Näringsliv och humanioran

I veckan gick Svenskt Näringsliv ut med nyheten att de ska släppa en rapport under Almedalsveckan, Konsten att strula till ett liv. Ett av förslagen de lägger fram i den har väckt starka känslor. Förslaget att sänka studiebidraget för vad de kallar ”hobbykurser”. Vagt definierat som kurser inom konst och humaniora som inte leder till jobb efter avslutade studier.

Mängder av tyckare, politiker och tidningar har tagit upp det här och kritiserat förslaget. Men så gott som alla har kritiserat fel sak. Och Svenskt Näringsliv har gjort ett otroligt smart och effektivt jobb för att verkligen definiera om den svenska högskolans syfte och existens, även om jag tror att det i så fall kommer få väldigt dåliga konsekvenser om de lyckas fullt ut.

Det Svenskt Näringsliv lyckades med var att få sina motståndare att prata om jobb, och värdera de olika utbildningarna enbart efter vilka möjligheter de ger för att få ett ”relevant” jobb. (Till och med Lunds universitet gick ut och försökte försvara sina humanistiska utbildningar med siffror om hur många som får jobb efter sina studier i den här artikeln.) Och visst, självklart är målet för de allra flesta som studerar på universitet och högskolor att få ett bra jobb efter sin utbildning. Precis som det ska vara. Men det är inte, har aldrig varit och snälla, låt det inte bli högskolornas ansvar.

Universiteten och högskolorna finns för sig själva i första hand. För att utbilda, forska och skapa nya kunskaper. Inte för att tillgodose företags nycker när det kommer till vilka kompetenser de råkar efterfråga just det här kvartalet. Sånt ska komma långt ner på prioriteringslistan, och gör det för det mesta. Visst tar högskolorna ett samhällsansvar och ser till att erbjuda utbildningar de anser vara viktiga för det svenska samhället. Det ska de göra, som den del av samhället de är, men de ska göra det med grund i sina egna analyser, inte Svenskt Näringslivs eller enskilda företags tillfälliga önskelistor.

Helt enkelt, om företag har åsikter om vilka kompetenser som bör finnas i Sverige, så är det deras eget ansvar att de finns här, inte högskolornas. Och det finns massor med lösningar på det. Man kan anställa lärare som utbildar personalen, man kan importera kompetensen från andra länder, man kan faktiskt till och med gå till en högskola och be dem skapa en speciell utbildning för just det, och har de möjlighet kommer de göra det. De kallas ”Uppdragsutbildningar” och är ganska stort i det svenska högskoleväsendet. Kruxet är bara att det är företagen som får betala för dem, och det vill de ju såklart inte. Då är det enklare att få alla andra att ändra uppfattning om högskolans syfte. Från att vara kunskapsskapare till att vara en fabrik som genererar faktafyllda, effektiva och duktiga drönare.

För trots högtravande valspråk på Uppsala universitet och andra uttryck av självförhärligande från universitet och högskolor, så är det den fria tanken som har ett värde, och den kan varken vara rätt eller fel.

4 reaktion på “Svenskt Näringsliv och humanioran”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.