Sucks to be me

Ibland önskar jag att det i den här, nu för tiden ganska bastanta, kroppen kunde rymmas lite mer känslor.

Jag har precis insett att jag med största sannolikhet kommer missa sommarns största händelse, en grej som jag sett fram emot väldigt länge, för att jag inte förstår veckonummer.

Trots det lyckas jag inte riktigt bli varken arg, ledsen eller besviken.

Det här är för tillfället ett allmängiltigt fenomen för mig. På allvar gränsar jag till att vara apatisk.

Sucks to be me, helt enkelt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.