Rensa sin RSS-läsare?

De flesta bloggar jag följer läser jag via min RSS-läsare. Det gör det mycket enklare att följa framför allt bloggar som uppdateras lite oregelbundet.

I min läsare finns det en del prenumerationer som mest ligger där och fylls på, men som jag inte läser. Det beror i nästan alla fall på att det var bloggar jag följde som kårordförande, men som inte är lika intressanta längre när de inte berör mitt liv i någon större utsträckning.

Ibland, som när jag jobbar natt och det blir lugnt, så brukar jag kolla igenom dem för att se om det står något intressant där.

Innan helgen gjorde jag det.
En av dessa bloggar följde jag nämligen för att kunna ha lite koll på vad nästa grej jag skulle få skit för var. Den skrivs nämligen av, ja vi kan säga nån slags nemesis i kårsammanhang. Det utvecklade sig sedemera till ett problem som sträckte sig utanför kårhusets väggar, då det hon sa i mötesrummen tog så mycket kraft från mig att jag till slut inte kunde hantera det under arbetstid. Varje gång jag kom i kontakt med henne fick jag skit för att jag inte följt hennes vilja till punkt och pricka, oavsett om den viljan var uttryckt eller ej, eller om den alls delades av någon annan.

Jag, eller vi, lyckades i alla fall till viss del stoppa det som i mina ögon var en för StuFF skadlig framfart under mitt år. När det sedan var dags att välja en ny styrelse och hon inte fick som hon ville tog det såklart hus i helvete och många hådra ord yttrades. Ord som gjorde att jag skämdes över att vara aktiv i den organisation jag lagt två år av mitt liv på. Ord som gjorde att jag skämdes över att det arbete jag gjort, då jag uppenbarligen totalt misslyckats. Nu i efterhand har jag förstått att jag inte kan ta på mig andras handlingar på det sättet. Det är inte mitt fel att folk är otrevliga.
Efter några månader av deras frånvaro (ja, för när hon blev arg, följde hennes pojkar såklart efter) kom så ett entledigande från dem. Några sidor osande text om hur dålig i första hand jag var som ordförande, men även namngivna personer i min styrelse.

Då orkade jag inte besvara kritiken. Inte för att den var helt grundlös. Självklart finns det saker både jag och min styrelse som helhet hade kunnat göra bättre, utan för att den var framställd på ett så lågt sätt att jag inte kunde göra annat än att fnysa åt den, eller ta till samma metod.

Efter ytterligare någon månad skickade hon in den till universitetsstyrelsen vid LiU, för att de skulle granska StuFF som organisation. Resultatet? Nja, de tyckte väl att det mesta som togs upp där var saker de inte har med att göra. Personliga vendettor mot föredetta styrelseledamöter är det väldigt sällan de lägger sig i. I och med det har de såklart inte heller meddelat vad de vidtagit för åtgärder. De har ju inte gjort något än.

Nu har hon tydligen tröttnat på att vänta, och publicerat hela skrivelsen på sin blogg tillsammans med en harang om hur universitetet inte heller de sköter sin uppgift.
Hade hon istället frågat någon i StuFF, eller någon centralt placerad tjänsteman på universitetet hade hon såklart fått reda på vad som hänt med den.
Men så kan man väl inte göra? Va?
Nej, då är det såklart bättre att blogga om det.
Såklart.
Just därför kommer jag inte berätta vad som händer med skrivelsen, om hon nu mot förmodan skulle läsa det här.

Hela texten är fylld av åsikter, mer eller mindre väl maskerade som fakta. Om man nu lyckas hitta dit (för nej, jag orkar inte länka, det är inte en debatt jag vill ta) och läsa det ska man alltså inte tro att det på något sätt är en sanningsenlig beskrivning av händelser eller situationer. Precis som min beskrivning ovan inte heller är det. Den är färgad av mina åsikter, upplevelser, fördomar och erfarenheter. Men visst blir det lite roligt när hon tre inlägg senare skriver om Janne Josefsson att hon inte har så mycket till övers för honom, då han inte är en sån person som låter fakta tala.

Jo, jag borde nog rensa ur den där RSS-läsaren. Jag har så mycket viktigare saker att lägga min energi på än tokar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.