Kategoriarkiv: Poker och spel

Trött som fan

Så. Då var en vecka i Tallinn avklarad.

Jag är sjukt trött, men väldigt nöjd. Jag gick upp vid 12 i går, balttid, så jag närmar mig de där 24 timmarna av vakenhet nu. Är det nån som orkar hålla en lätt bakis och cp-trött Aaron sällskap i Linköping i dag?

Det har varit en riktigt bra vecka. Skönt häng och en Minttushot för mycket. Undrar lite exakt hur jag tog mig hem från Bonnie and Clyde. Haha! Jag har helt enkelt hängt med ett riktigt nötgäng. (Nötter är bra om man är pokerspelare, så ni vet det, ni som inte är det.)

Glöm nu inte att gå in och kolla lite. Det gör man här.

Nu ska jag byta tåg, och sen ska jag jobba det sista. Har några intervjuer kvar att ladda upp.

Bild 96

I Tallinn

Ja, jag sitter alltså nu i Tallinn. Det regnar. Det kunde man ju tänka sig.

Jag gissar att det kommer bli lite pausbetonat i den här bloggen under veckan. Jag gör nämligen annat. Ser man på!

Jag är här för att övervaka att allt inte går rätt till på Svenska Mästerskapen i poker, som på grund av svensk lagstiftning inte får hållas i Sverige. Vi medborgare förstår ju inte vårt eget bästa (läs= spel om pengar är en miljardindustri i Sverige, och då måste ju staten vara den enda som får tjäna pengar på det), så vi är förpassade hit till baltland.

Bild 94

Jag är här med min gode vän och vapendragare Schneidarn, och jobbar för ProSharks.

Om du är intresserad av vad jag gör här, eller vill kolla på några filmklipp från spektaklet kan du alltså hitta dem på vår sida på ProSharks. Jag tror att du måste bli medlem för att se det, men det är inte så farligt. Kostar inget, och det går att lita på dem. 😉

Vi håller i alla fall till på Olympic Casino, och bor på Casinohotellet Reval Park Hotel & Casino. Det är så flashigt att man storknar. Vegas, släng dig i väggen. Hehe.

Nejdå, så farligt är det inte. Det är mest att man får en känsla av att de som driver stället tycker att det är flashigare än vad det faktiskt är. Frukosten är i alla fall helt ok, även om den var bättre förra året.

Se så, gå in på ProSharks nu och kolla på när vår chef blir så oanständig att vi får beepa honom.

Epic fail!

Fy fan, nu är tilten nära. Seg tågresa till Arlanda, stressa bort till incheckningen, få reda på att det är lugnt, det är bara att ställa oss i kön, så löser det sig. Ja, tills vi kommer till disken, och hon tvärnekar och hävdar att vi är för sena.

Så nu blir det 5 timmar på Arlanda. 5 timmar jag mycket hellre spenderat i min säng.

Fan vad drygt!

Redo?

Så. Väskan är packad och står i hallen. Min jag-låter-så-högt-så-grannarna-tror-det-är-ett-brandlarm-väckarklocka är riggad för ringning vid 4. Är det nåt jag har glömt nu, eller kan jag ta tag i det här med att åta något, och sen försöka få i alla fall nån timmes sömn?

Jag tror jag chansar på det.

Annoying Poker Personalities

Jaha, en lista till då. Det är ändå roligt med listor.
Satt på jobbet i går och funderade lite på vilka typer av ”pokerpersonligheter” jag irriterar mig mest på. Det antyder ju i och för sig att jag irriterar mig på de flesta typer av personligheter, men så är det inte egentligen. Det är bara det att poker verkar ibland locka fram folk allra sämsta sidor. Om det är pengarna som är inblandade eller vad det kan bero på får bli en senare spekulation. Men nånting är det, helt klart.

Hur som helst, jag ger er, utan inbördes ordning, de fyra mest irriterande typerna av pokerpersonligheter.

Riggteoretiker
De här personerna får oftast sitt utlopp på Internet, främst i skepnaden av så kallade troll. Det som tydligast karakteriserar de här personerna är en oförmåga att analysera världen omkring dem på ett rationellt sätt. De har oftast bestämt sig för en hållning, och står fast vid den oavsett vad som händer eller sägs. Ofta framstår det som att de antingen inte kan eller inte vill förstå vad andra säger till dem, och misstolkar eller helt bortser från andras åsikter och argument. Åsikter och känslor väger tyngre än argument. Inte sällan framställer de just sina åsikter som vore de fakta, och handlar sedan där efter. Det som är irriterande med de här personerna är att de ofta bjuder in till diskussion, men också gör det fullkomligt omöjligt för en resonerande person att diskutera med dem. Det som sägs går in genom ena örat och ut genom det andra på dem och de är fullkomligt ovilliga att ta till sig något från personer som inte till fullo har samma åsikter som de har.

Talking winners – Silent losers
Den typiska personen i den här kategorin är amatörspelaren eller semi-proffset som för första, och inte helt otroligt enda, gången hamnat på ett finalbord i en stor turnering. Så länge det går bra för dem pratar de på, låter, skriker och står i. Ofta handlar snacket antingen om hur bra spelaren själv är eller hur dåliga motståndarna är. Det här kan hålla på hur länge som helst känns det som när man ser på, men plötsligt händer det alla väntat på, det börjar gå dåligt. En liten stund fortsätter killen, jo det är så ofta en kille att det inte vore fel att använda ordet alltid här,  att mala på, men efter några minuter tystnar långsamt snacket och han blir till en liten hamster som tillslut blindar bort sig eller går all in med en skithand och åker ut. Alla kan då dra en lättnadens suck, den här gången slapp vi nämligen se honom utvecklas till en person i nästa kategori. De är nämligen ganska ganska hårt sammanlänkade. Det är väldigt ofta en person i den ena kategorin också syns i den andra, dock inte alltid. Det som är irriterande med de här personerna är att de är sjukt osympatiska i största allmänhet. Missunsamma, irriterande och till synes utan den sociala kompetens man kan tänka sig att en pokerspelare borde besitta.

Skrikande vinnare
Här hittar vi, förutom personer med samma bakgrund som de i kategorin ovan, personer som Scotty Nguyen, Mike Matusow och några till. Personer som helt enkelt inte kan tygla sina känslor vid en stor pott eller en slutlig vist. De hoppar och skriker, i lycka eller spe är ofta svårt att avgöra. High-fives med publik är inte ovanligt. Det här kan tyckas vara ett inte helt onaturligt beteende. Problemet uppstår främst när man i samma ögonblick kan se personer som faktiskt kan hantera sina känslor, och som inte reagerar på ett riverkort som om det vore en matchvinnande touch down i 14:e minuter av fjärde kvarten i Superbowl. Det är framför allt det som är så irriterande, att de här personerna inte verkar inse att det är ett kortspel det handlar om. Ett spel som med fördel utövas sittande med uppmärksamheten riktad mot bordet och de övriga spelarna snarare än hoppande och skrikande med sin koncentration på hur publiken uppfattar en. Det här kan vara ett uttryck för min averson mot att folk reser på sig när de går all in, ett beteende jag inte riktigt förstår.

Railbird-jocks
Killar. Alltid killar. När man upplever dem på nära håll beter de sin som om de vore på den där Superbowlmatchen jag raljerade om tidigare. Det här är egentligen samma sak som i kategorin tidigare, men det blir lite mer irriterande när de inte ens är med i matchen längre. Trots det ska de hålla på och skrika, gapa och håna. Min dröm är att man tar in några ordningsvakter som helt enkelt slänger ut personer som inte beter sig som en golfpublik. Ja, vad är inte irriterande med de här personerna? Jag tror inte jag kan svara på det.

Kontraster

Får väl berätta lite om mina senaste veckor då.

Först Monte Carlo. En hlet sjuk stad, på många sätt. Men främst vacker. Höga branta berg åt alla håll runt en liten dal där höga hotell, små gamla hus och en hel uppsjö av växter trängs. Staden är helt ren. Inget skräp nån stans. Om man letade lite kunde man hitta nån fimp kanske, men den plockades snabbt upp av någon av de som jobbade med att plocka skräp. Dem såg man lite överallt. Hela staden doftade gott också, på ett sätt jag inte upplevt nån annan stans. Där det inte luktade mat eller blommor fanns det en diskret doft av parfym typ. Skumt. Säkert bara nåt jag inbillade mig.
Hur som helst var det väldigt skönt att varje morgon (nästan, det regnade en dag) ta en promenad från mitt hotell till casinot. Det tog en kvart ungefär om jag följde strandpromenaden. Riktigt bra.

Det blev inte så mycket sight-seeing gjort. En eftermiddag med en gammal klasskompis. Det var det enda. Hann i alla fall se lite av gamla stan, och åkte lite efter formel-1banan. juste. Annars jobbade jag bara.

Jag förstår a
tt det kan låta ganska lätt, att studsa runt bland massa pokerspelare och skriva lite om vad som händer. Men det är mycket jobbigare än man kan tro. Det är ganska mörkt, mycket folk, hur många ansikten som helst att hålla reda på, och väldigt svåröverskådligt, så de tär lätt att missa det som är intressant.

Efter Monaco bar det av till Tallinn nästan direkt. Kom hem på fredagen och åkte på måndagen. SM i Poker, som tyvärr måste spelas utomlands ppå grund av Sveriges spellagar.

Långt ifrån lika glamoröst, men inte mindre intressant är min uppfattning om Tallinn. Det blev om möjligt ännu mindre av att titta på staden. Satt mest dygnet runt framför en dator och redigerade film eller spelade in film på casino. Kul men väldigt tröttande och frustrerande ibland.

Tallinn har helt klart potential som en riktigt cool stad. Mycket riktigt gammalt och lika mycket väldigt nytt. Däremellan är det mest smutsig betong.
As I like it, alltså.
Smutsig betong och övergivna små krypin mitt i städer har en charm. Vet inte riktgit hur jag ska uttrycka det, men jag gillar det.

Nu ska jag försöka ordna till lite här hemma, innnan det bär av till Göteborg för att leka studentpolitiker igen. Efter det blir det Tallinn igen, över en helg för Pokerfinnkampen, och sen tror jag det börjar bli dags att dra in lite pengar till kassan igen.

Hon ser så ensam ut

Visst gör hon det?16082.jpg

Men i morgon får hon sällskap. Jag åker nämligen till Köpenhamn en vecka. Jag ska rapportera från PokerStars.com EPT Copenhagen. (En pokerturnering, men en hel drös kända namn inom pokersvängen och en rejäl prispott, som jag tyvärr inte kommer få ta del av.)

Det ska bli grymt kul!

Nu ska det tvättas. Jag tror jag satsar på skjortor hela veckan, och slänger ner en kavaj också för säkerhets skull. I så fall borde jag inte vara underklädd i alla fall.