Kategoriarkiv: Personligt

Strukturförändringar!

Haha. Den rubriken gillar jag. Den känns väldigt seriös.

Det jag ska berätta nu är inte alls så seriöst.

Jag har efter mycket funderande bestämt mig för att göra lite förändringar i min ”webbnärvaro”, som folk gillar att kalla det.

Den här bloggen kommer snart få sig nån typ av ny design skulle jag tro. Det är det lilla. Det stora är att jag förmodligen kommer sluta skriva här helt, för att jag inte tar mig tid, och för att jag nu startat en ny blogg!

Wohoo!

Min nya blogg kommer bara handla om sökmotoroptimering. Inget annat. Nästan. Mest SEO blir det i alla fall.

Den hittar du på Sökmotoroptimering med Aaron Axelsson. Gå och kolla!

Förutom den, så är tanken att om det skrivs något här, så blir det lite ”tramsigare” saker. Ungefär som tidigare alltså. Kanske tar jag tag i Malta-bloggandet här. Kanske.

Ja, sen finns jag som alltid på Twitter: @StandardAaron, och på aaron.nu, där jag har min Tumblr-blogg. Den är också eftersatt.

Häng med mig på nya äventyr!

Ibland är livet omvälvande

Just nu sitter jag på en flygbuss mot Skavsta. Där ska jag vidare till Malta, för ett förbesök på ön som om en månad blir mitt hem.
Det är ganska omtumlande. Minst sagt.

20120412-123939.jpg

Först och främst känns det spännande, roligt och inspirerande. Ett nytt land. Ett nytt jobb. Och helt klart ett utmanande jobb. Sol, värme och hav.
Ett riktigt bra upplägg helt enkelt.

Men på nåt sätt känns det vemodigt också.
Jag flyttar från Sverige med alla de människor och platser jag älskar.
Min familj, som är väldigt viktig för mig, kommer längre bort. Det kommer bli svårare att träffa min lille systerson, som för mig är helt fantastisk.
Jag kommer att sakna Sommarnöjet. En av de finaste platserna på jorden, och min trygghet och andrum.
Jag kommer att sakna det liv jag byggt upp i Stockholm, och alla de människor jag lärt känna under mina två år här.
Jag har fortfarande lite av en hatkärlek till staden, och vissa saker är jag glad att slippa.
Men samtidigt. Kommer det gå att ersätta fotboll med strtxi på O’Learys Gamla Stan? Surkål och confiterat fläsk på Bistro Berns? Ölkvällar på Prima Cucina? Middagar i Kallhäll? Bortaresor med EF Sthlm? Skitsnack på Monks Wine Room?

Ja. Det är klart att det kommer gå. Kanske inte rakt av, men med annat lika bra. Jag kommer sakna mycket, det är helt klart. Men jag kommer säkert få massa nya saker att älska.

Jag tror att det som känns mest konstigt är att jag inte har en aning om vad det är jag får istället. Jag har aldrig varit på Malta. Jag vet inte hur det ser ut, hur stämningen är, vad som händer där.
Mina enda referenspunkter är Melodifestivalen, en Wikipediaartikel och några utlåtanden från vänner och bekanta.

Shit. Vad har jag gett mig in på?

Jag är en nöjd kund

I onsdags satt jag och slösurfade lite, och fick för mig att handla lite kläder. Kollade runt och hittade webshoppen c/o Carl som säljer herrkläder.

Trött som jag var klickade jag i fel storlek på en av varorna, vilket jag upptäckte när bekräftelsemailet ramlade in i inboxen.

Jag suckade direkt och förbannade mig för att jag handlat på nätet. Jag tänkte att jag nu skulle få struls med returer och sånt. Men jag drog iväg ett mail där vid halv ett-tiden, förklarade vad som hänt och undrade om det gick att lösa.

Vid 8-tiden morgonen efter kom ett glatt svar om att det skulle de fixa, och att min order gick till packning direkt.

Övertygad om att det ändå skulle stryka, pessimist som jag ofta är, tänkte jag att, jaja, vi får väl se.
Igår fick jag ett mess om att mitt paket fanns att hämta ut på Posten, och i dag när jag hämtat ut det kan jag konstatera att de absolut fixade till mitt misstag.

20120303-131204.jpg

Nu sitter jag här med oredig det jag ville ha, i rätt storlek och utan strul. Mycket bra gjort, och jag kan absolut rekommendera er att handla där. Jag kommer helt klart shoppa hos dem igen.

Åka skidor i Alperna?

Jag funderar lite på vad man ska göra med den kommande vintern.

Helst skulle jag vilja åka iväg ett tag och slippa Sverige, men kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska hitta på.

Just nu pendlar det mellan att köpa en alpresa från Rollin’Snow, för att de verkar vara rätt sköna, även om det nog kanske är lite väl många unga med på de resorna. Det som talar mot det är att jag inte kan åka skidor utför, eller åtminstone inte gjort på den här halvan av mitt liv. Det kräver också att jag får med mig några kompisar, såklart.

Jag funderar annars på att åka till Costa Rica. Mest för att jag hört så mycket bra om det, och för att jag då kanske kan få med mig Magnus. Det vore roligt.

Det tredje alternativet är att dra till nån medelhavsö, typ all-inclusive, med en stor hög böcker och läsa bort en vecka i halvvärme. Fördelen är att jag kan åka ensam. 🙂

Vad tycker du?

Anna-Carin i LA

Jag har skrivit lite om Anna-Carin förut, och nu är det dags igen. I vanliga fall sitter hon mitt emot mig på kontoret här. Hon är en av våra skribenter på företaget. Men just nu har hon bytt ut SEO mot Yoga på heltid, och det är lite därför jag vill tipsa om hennes blogg igen.

Hon är alltså i Los Angeles just nu för en nio veckor lång kurs med målet att bli Bikram Yoga-instruktör, och det verkar vara en helt galen kurs. Två yogapass om dagen, teoriutbildningar och sen tydligen nattliga visningar av Bollywoodfilmer så att de knappt hinner sova. Det gör tyvärr att frekvensen på hennes inlägg minskat under kursen, men jag tänkte passa på nu lite innan hon kommer hem, så att ni hinner lägga till hennes blogg i era RSS-läsare och slipper missa hennes historier när hon kommer hem.

Själv ser jag mycket fram emot att hon ska komma tillbaka till kontoret, det är så tyst nu för tiden när ingen skrattar mest hela tiden.

Greenpeace och jag

De senaste tre åren har jag skänkt pengar till Greenpeace varje månad. Från början inte särskilt mycket, men efter ett tag ökade den månatliga summan, och när den blev tillräckligt stor, jag tror det var 100 kr som var gränsen, så fick man också tillfälle att öronmärka pengarna, på något sätt. Om jag ska vara ärlig kollade jag inte upp det där så noga, exakt hur det fungerar, men jag fick en talong där jag fick kryssa i ett eller flera projekt jag ville stödja.

Valet var självklart för mig; projektet att bevara gammelskogen norr om Polcirkeln, i trakterna av Enare i Finland. Skogen har alltid varit det jag för mig själv har sett som bilden för en bra miljö, och det jag tycker är viktigast, om man nu kan rangordna miljöproblem. Rent känslomässigt kan man såklart det, och det var vad jag gjorde.

Efter det fick jag löpande information om projektet. Om det var en gång i kvartalet kanske. Men sedan flytten till Stockholm har jag inte fått med mig den. Jag har väl inte adressändrat ordentligt kanske. Så jag har haft dålig koll på hur det gått med det.

Tills nu. Jag tänkte nämligen skänka lite kärlek till Greenpeace, för att jag tycker de är bra, och möttes av ett inlägg på deras blogg, där de berättar den glädjande nyheten att projektet är avslutat, för att de lyckades!

För mig är det mycket glädjande nyheter, speciellt eftersom jag kan unna mig att känna att jag har hjälpt till, lite i alla fall, och min afton blev genast lite bättre.

Men nu kommer vi till ett litet dilemma också. Vad ska jag skänka pengarna till nu?
Jag har några kriterier, och de är här rankade i ”viktighetsordning”:

  1. Det ska vara ett lokalt arbete (som i Norden)
  2. Det ska helst ha anknytning till skogen på något sätt
  3. Det får gärna vara i Greenpeace regi, men det är inget krav

Hjälp mig. Vem ska få mina slantar?

Paul Auster signerar böcker

Jag sprang just på det här evenemanget på Facebook, som berättar att Paul Auster är i Stockholm och signerar böcker på PocketShop i Kulturhuset.

Jag är faktiskt riktigt lockad att ta mig dit, även om jag inte vet riktigt om jag skulle vara så bekväm med hela situationen. Det är förmodligen för mycket folk, och kanske till och med lite hysteri. Å andra sidan är han en av mina absoluta favoritförfattare, och jag tror att jag faktiskt vid det här laget hunnit läsa alla hans romaner och biografier. Så just därför borde man ju ta och fixa fram en bok och få en signatur i den. Jag funderar vidare under dagen och ger er istället en topp 5 lista på mina favoritböcker av Auster:

5. Music of Chance
Huvudpersonen är precis nyskild, om jag inte minns fel, och vilsen i största allmänhet. Han ger sig ut på en road trip i USA för att ”hitta sig själv”, stöter på gamblern ”Jackpot” och hamnar mitt i ett high stakes pokerspel. Komplikationer och underliga människor i en spännande berättelse om slumpens inverkan på våra liv.
4. Timbuktu
Handlar om hunden Mr. Bones, vars hemlösa husse är döende, och på väg till efterlivet, ett paradis kallat Timbuktu. Mr. Bones oroar sig för att han, eftersom han är hund, inte kommer få komma till Timbuktu när han själv dör, och alltså aldrig mer få träffa sin husse.
3. The Invention of Solitude
En bok i två delar, där den första är en biografi över Pauls far, och den andra Pauls tankar kring ödet, slumpen och ensamheten, som är återkommande teman i så gott som alla böcker av Auster.
2. Man in the Dark
En svart skildring av ett USA i inbördeskrig efter presidentvalet 2000, och en ensam mans tankar kring bland annat sin döda fru. En av de mest gripande historier jag läst. Sorglig, men också otroligt upplyftande.
1. The New York Trilogy
En trilogi som, precis som namnet antyder, utspelar sig i New York. Tre väldigt olika berättelser, men med ett gemensamt tema i  människors galenskap och förföljelsemanier. Mycket läsvärda, alla tre.

 

Jag testade Bikram Yoga

En av mina kollegor är en aktiv Bikram Yogi, eller vad det nu kan tänkas heta. Hon håller i alla fall på med Bikram Yoga, och ska snart iväg på en 9 veckor lång kurs för att bli instruktör i just det. Hon är såklart mycket engagerad och pratar ofta om det. Dessutom skriver hon en riktigt bra blogg om just Bikram Yoga. Hur som helst, hon lyckades förra veckan övertala mig att följa med på ett pass för att testa på.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig innan jag traskade dit klockan 6 på morgonen, mer än att jag skulle utföra 26 yogaställningar på 90 minuter i ett 40 grader varmt rum. Inte så farligt alls tänkte jag innan, jag var mest orolig för saker som vad jag skulle ha på mig, om man skulle vara barfota och om jag alls skulle komma upp på morgonen. Det visade sig snabbt att jag nog borde oroat mig mer!

De första fem minutrarna var helt ok. Det var skön temperatur och lugna uppmjukande övningar. Sen satte det igång på allvar. Efter en kvar var det enda jag kunde tänka på vatten och önskan att få frisk luft. Svetten rann, jag var yr i huvet av de ovana ställningarna och all, precis all koncentration gick åt till att försöka böja den ena eller andra kroppsdelen enligt instruktionerna.

Jag vill verkligen inte påstå att jag klarade av alla övningar. En del för att jag helt enkelt inte var stark nog, en del för att jag inte var vig nog och en del för att jag helt enkelt var tvungen att sitta ner och försöka flåsa tillbaka någon som helst viljestyrka att stanna i rummet och pressa mig lite till.

Efter drygt halva passet kom vad jag trodde var räddningen. Liggande övningar, och jag tänkte att äntligen något som inte gör mig yr i alla fall. Haha! Så fel jag hade. De var om möjligt ännu tyngre, och jag tror aldrig jag tidigare blivit andfådd av att försöka ligga stilla.

Nu tror ni säkert att jag kommer säga att det här var en hemsk träningsform. Men så är det inte. Jag tyckte det var riktigt roligt. Utmanande både fysiskt och psykiskt, det gav mig rejäl träningsvärk, bland annat i framsidan av halsen(!), och det var 90 minuter av att rensa tankarna på ett sätt jag inte upplevt förut. Och känslan efteråt var riktigt grym. Jag gick resten av dagen med en skön och mjuk känsla i kroppen. Häftigt.

Så ja, jag kommer gå dit igen. Och det tycker jag du också borde göra. Det är en rejäl utmaning för både kropp och sinne. Och så svettas man ut en jäkla massa skit som man nog inte borde ha i kroppen egentligen.

Jag är ute igen!

Jag har skrivit om det tidigare, och nu får det bli ett inlägg igen.

I drygt ett år har en av de stora svenska pokersajterna haft en ”Pokersveriges Inne- och Utelista” en gång i veckan. Nu har jag äntligen tagit mig in på den igen, och till på köpet på en förstaplats. På ute-listan såklart, efter mitt lilla inlägg på FrittSpel för en vecka sen eller så.

Det finns en enda anledning till att jag kollar på den där listan, och det är att den ofta är riktigt fyndig och rolig i sina motiveringar. Det är ironiskt och en stor dos meta-humor, vilket inte är så konstigt med tanke på att den bevakar en liten grupp människor, om man ska vara ärlig.

Den här veckan blev jag alltså ute, motiverat på ett fyndigt sätt med kommentarer som ”Svenska Pokerförbundets Eländige Sekreterare Aaron Axelsson” och ”Borde inte du sitta och tömma goodiebaggar i stället?”.

Som jag tror att många vet är jag ju dessutom road av historierevision, och även där har de gått mig tillmötes.

Jag får åter igen säga det: Strålande!

Och Erik, hade du inte varit så förbaskat snål med länkarna hade du absolut fått en härifrån, eller kanske till och med från FrittSpel.

För er andra, så kan man gå till poker****ings.se där stjärnor naturligtvis står för ”list”, och klicka er till den artikel som heter ”Pokerns innelista: Norinder till Fagbet?”. (Ja, ni kanske förstår hur sjukt internt det här egentligen är.)

Nu får målet bli att toppa sammandraget till nästa årsskifte. Förra året hamnade jag på en blygsam nollpoängare efter en inne-placering och en ute-placering. Skärpning Aaron, gör fler saker som irriterar pokerfolk!