Kategoriarkiv: Personligt

Tjabo och hans ilska

Jag har en polare som jag brukar kalla Tjabo. Det är lite för att driva emd honom. Han tror nämligen att han är lite mer överklass än han egentligen är. Så att ge honom Carl XVI Gustafs gamla fyllesmeknamn kändes ganska passande.

Han hänger dessutom mycket med en kille som jag nästan tror heter Challe. Jag har i alla fall aldrig hört nåt annat namn på honom, även om jag förstår att han nog egentligen heter Charles (vilket för övrigt låter mer som ett butlernamn än ett herrskapsnamn).

Hur som helst. Tjabo är ganska rolig. Han blir ofta arg över småsaker som inte egentligen påverkar hans liv. Den här veckan har han varit arg på Kina. Riktigt arg. Av precis den anledningen man kan tro, men med en liten twist. Han var arg på att Kina inte respekterade de mänskliga rättigheterna, eftersom det kanske skulle innebära att invigningen av OS blir ful. Inte så att han har nåt större problem med Kina egentligen. Men OS, det är heligt.

I dag har han varit lite småirriterad på folk som går på aprilskämt. Inte så konstigt kanske.

Riktgit arg har han varit på folk som ”kör bil fast de inte kan”. Det handlar såklart om den stora krocken som varit i dag. Irriterande tycker Tjabo, för det stoppar upp trafiken.

Han är speciell, helt klart.

Hur som helst, jag tänkte att vi skulle hjälpa honom lite i sin ilska. Så i dag och i morogn är vi alla arga på folk som inte kan köra bil men gör det ändå och därmed stoppar upp trafiken med sina kollisioner.

Det här med att ”ragga”

Jag är inte så bra på det. Alls. På något sätt.

Jag har en tendens att tycka att människor jag träffar för första gången är ointressanta. Många av mina vänner kan vittna om pinsamma tystnader första gången vi har sett ensamna.

Det gör att jag undviker situationer där jag kan tänkas vara ensam med någon jag inte känner. Jag bygger relationer med människor genom att umgås med dem i någon form av grupp tills jag lär känna dem.

Det här är såklart inget jag är stolt över. Det är snarare ett problem. Ibland i alla fall.

Som nu.

Jag sulle  vilja träffa den här människan, men jag vet inte hur jag ska skapa en situation där det är möjligt och som dessutom har möjligheten att framställa mig i en bra dager. Det är nog kört. Eller hur?

”Äntligen” hemma

Vad skönt det är.

Att komma hem till ett bombnedslag. Ett tomt kylskåp. Drygt två veckors tidningar och skräppost. En tom toapappershållare och en tom flaska schampoo. En trasig blandare. En hög med tvätt. En utsliten TV. En glömd halvfull kaffekopp.

Men det är i alla fall mitt bombnedslag. Mitt tomma kylskåp. Mina drygt två veckors tidningar och skräppost. Min tomma toapappershållare och min tomma flaska schampoo. Min trasiga blandare. Min hög med tvätt. Min utslitna TV. Min glömda halvfulla kaffekopp.

Framför allt är det min mjuka varma säng. Mitt stora duntäcke.

Vad skönt det är.

”Sjusovare”

Det är verkligen ett uttryck som gått ur tiden. Sjusovare.

Att sova till sju är inte att sova länge längre.

Hur som helst. I dag har jag varit en 14-sovare.

Somande runt 11 i går kväll och sov till 9 ungefär. Upp och jobba en timme och sen bara tvärsomnade jag igen och sov till klockan 2.

Så ja, jag är, i dubbel bemärkelse, en 14-sovare i dag.