Kategoriarkiv: Personligt

Sömnig

Haha!

Jag har sovit sjukt mycket de senaste dagarna.

Till viss del beror det på att jag jobt natt, och det då sover jag oftast för lite överlag, vilket jag sen får ta igen efter sista passet. Men jag tror också att jag börjar bli gammal. Jag kan lätt sova ett dygn efter en fylla nu för tiden. Helt sjukt.

Så då är det väl lika bra att fortsätta med det. Att var full alltså.

Jobbig helg

Två jobbiga fotbollsförluster, ett par fyllor, för lite sömn och en sjukt frustrerande dryg timme i en bilkö på E4 tog jag mig i alla fall till slut till jobbet, en kvart sen.

Så nu sitter jag här och har ångest. Gillar inte sånt. Att komma sent och att inte ha koll på vad jag ska göra, men på nåt sätt är allt lite fel just nu. Varje dag vid 12, 13 och 19 sitter jag på helspänn och väntar på att nån ska ringa från jobbet och fråga var jag är. Jag går igenom min mail flera gånger i veckan för att se om jag är inbokad på nåt pass. Trots det har jag hela tiden en känsla av att jag missat nåt. Och när jag nu då äntligen var säker på att jag skulle jobba, och när, så lyckas jag hamna i en sjuk trafikstockning som resulterade i att resan från Jönköping till Norrköping tog ungefär dubbelt så lång tid som den brukar.

Det är riktigt jobbigt att nån, några eller kanske till och mad alla här tycker att jag är en slarver. Det stämmer inte överens med min bild av mig själv, men jag förstår varför de tycker så. Fast jag vet inte hur jag skulle kunna ändra på det. Om jag så skulle vara i tid varenda pass i ett år så har jag ju ändå satt en bild av att jag inte är i tid, och det ser jag som ett problem. Men hur löser man det? Hur får man ordning på ett rörigt liv liksom?

Strandsatt

Jag är i princip strandsatt i Vimmerby just nu. Min syster skulle åka hem hit från Norrköping i går, och med en massa tågstrul så bestämde jag mig för att köra ner henne hit och hänga lite med henne och hennes sambo. Tanken var nog att jag skulle hem i dag, men när vi väl släpade oss upp mitt på dagen i dag hade snöstormen satt in. Med endast sommardäck på bilen kändes 10 mil i mörker lite väl mastigt, så jag är visst kvar här.

Jag har inget emot det egentligen. Ett stort hus med massa rum är en lyx jag sällan upplever annars.

Vet inte var jag är på väg med det här. Det blir lätt menlösa inlägg när man varken är arg, sur eller ledsen.

Jaja. En öl på det kanske..?

En i mängden

Eftersom flera andra bloggare med koppling till pokervärlden just nu följer i Valteregos fotspår och svarar på Marcel Prousts tio frågor så som Actors Studio ställer dem, kan väl inte jag vara sämre. Så…

”What is your favorite word?”
Jag får nog säga vin. Det är kort, enkelt, och framför allt väldigt gott. (Alternativt bajs. Jag vet inte varför, men jag tycker om att säga det.)

”What is your least favorite word?”
Det är mycket svårare. Det finns så många ord jag inte använder. Man jag tycker väldigt lite om ordet oxå, med den stavningen. Fast överlag får jag nog säga förkortningar. De ser alltid så små och taniga ut. Dessutom är de svåra att förstå.

”What turns you on creatively, spiritually or emotionally?”

Allt möjligt. Musik, film, böcker. Ja, och så vin då. Haha!

”What turns you off creatively, spiritually or emotionally?”

Tristess kanske man kan kalla det. Eller rutin. Nja, ”att göra ingenting” är nog det jag söker. Jag har en tendens att fortsätta göra ingenting om jag väl har börjat, och det får man nog säga är en turn off.

”What sound or noise do you love?”
Jag tycker väldigt mycket om att höra naturen. Haha. Fan vad det låter pretentiöst, men det är sant. Det är ganska tyst, men de ljud man hör är väldigt behagliga.

”What sound or noise do you hate?”
Motorer. Finns det något jobbigare ljud än motorer? Buller och konstiga rytmer. Eller tåg. Överlag låter fordon väldigt obehagligt.

”What is your favorite curse word?”
Jag säger fan ganska mycket, tror jag. Bajs ligger nog på en topplacering även här.

”What profession other than your own would you like to attempt?”
Det skulle i så fall bli något religiöst. Munk eller nåt sånt.

”What profession would you not like to do?”
Vad som helst som snarare kräver att man gör än tänker. Har provat på det och mådde väldigt dåligt av det. Och jobb där man behöver hörselskydd. Det är helt enkelt inte min grej.

”If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?”
Det här är en omstart. Här inne kan du själv styra över vad folk ska minnas av vad du sa och gjorde på jorden, så bygg ditt nya liv som du vill. Se det som en chans att göra nya misstag.

Trött, men vaken

Jaha. Kanske ska göra en ansats för att liva upp den här bloggen igen.

Kan ju i så fall vara vettigt att förklara varför jag plötsligt la av att skriva.

Det var egentligen flera anledningar, som lades på varandra och som gjorde att det inte var kul längre.

För det första så kände jag mig tråkig. Det fanns ingen som helst stuns att prata om i inläggen. Kanske för att jag inte gör så mycket längre. Något jag såklart borde ta tag i. Nu blir det mest att sova, jobba, slappa, spela lite spel, och kolla på tv. Det är inte lätt att bygga nån slags periodisk skrift på det inte.

Haha. Ni ser. Periodisk skrift. Jävla skitsnack.

För det andra kände jag mig väldigt, inte ordinär, men oorginell i alla fall. Och hur kul är det, kan man fråga sig? Inte ett dugg. Med tanke på syfte och antal läsare och så är det väl inte ett problem egentligen, men det gjorde att jag tappade inspiration.

För det tredje, och det som tillslut gjorde att jag slutade, var att jag under en vecka eller två fick reda på ganska många riktiga personer som läste den här bloggen. Att mina vänner gör det vet jag såklat, och att Jonna gör det vet jag ju också. Haha. Men det är inte riktigt samma sak. Mina vänner vet ju ändå allt som skrivs här innan, i princip. Jonna och det gänget har jag ju aldrig träffat på riktigt, så det blir inte heller så jobbigt.
Det är inte så att jag inte har vetat att folk läser här, jag kan ju ändå se mina besöksiffror ganska enkelt. Det är inte heller det som är problemet.

Problemet är att jag nu vet några människor, som jag har en relation till på ett eller annat sätt och som jag åtminstone sporadiskt stöter ihop med, som läser det jag skriver. Det gjorde att jag började fundera på hur jag framställde mig själv. Framhäva rätt sidor och så. Det är ganska krångligt när det är olika sidor man vill framhäva, och de ibland står emot varandra. Det blev för krångligt helt enkelt.

Ja, sen hör det ju till saken att de här personerna ”givit sig tillkänna” efter min lilla serie av tre beskrivningar av gamla relationer. Det gjorde det inte enklare att konstatera att det folk tar till sig nog för att prata med mig om det är de tre enda hyfsat ärliga, utlämnande och personliga inlägg jag gjort på här. Så gott som hela den här bloggen är situationsbaserad, eller det var i alla fall tanken, och när jag väl bryter det så reagerar folk. Överlag positivt också.

Då hamnar jag helt plötsligt i en situation där jag nästan måste välja väg. Eller nåt.

Grejen är att det känns lika pretentiöst som hela det här inlägget. Lite larvigt och på något sätt som att jag saknar självdistans.

Vi får se hur det blir. Kanske en poll på det? Ska vi gräva skit ur Aaron, eller göra oss dumma över vardagsstrunt?