Aaron Axelssons blogg

Microformat , 4,8 out of 5 based on 503 ratings
Jennifer Florin

tisdag 26 juli, 2011
by Aaron Axelsson
4 Comments

Jag älskar Vimmerby kommun

Jag är säkert lite subjektiv här, eftersom jag är född i Vimmerby och det alltid har varit ”hemma” på något sätt. Men jag älskar verkligen Vimmerby och det som finns där. Jag gillar att kommunen försöker göra Vimmerby till en bättre stad, både för turister och boende där, till exempel genom saker som Stadsfesten i september, ”Sommartorget” (som i och för sig behöver utvecklas, men som är ett steg i rätt riktning), ett försök att locka till turister med Astrid Lindgrens Värld, och att få fram andra aktiviteter i kommunen för att det ska finnas mer än parken för de som kommer dit, massa nya tomter för dem som vill bygga hus, och framför allt en närhet till politiker och därmed möjlighet att påverka sin situation på ett väldigt konkret sätt.

Därför blir jag väldigt ledsen när jag läser såna här dumma inlägg som Jennifer Florin har skrivit här.

Jennifer Florin

Det är ett väldigt destruktivt och okonstruktivt beteende. (Och jag vet inte om jag helt håller med om att inlägget saknar svordomar. ”Suger fårballe”? Det uttrycket fyller ju åtminstone samma funktion som en svordom.)

Jag rotade lite just det här, och det tog mig fem minuter att ta reda på varför Jennifer inte fick ha grått tak när hon byggde hus, men de hon kallar ”nybyggarna” fick ha det. Det fanns från början en plan för området, där det kommunala bostadsbolaget skulle bygga ett antal hus i en viss stil. Projektet blev inte av, och man sålde istället ut tomterna. Tyvärr råkade då delar av specifikationerna för de från början tänkta husen finnas kvar som krav på de hus som skulle byggas där. Det är såklart olyckligt. Det hade varit bättre om Jennifer, och de andra som bygger hus där, fick ha vilken färg de ville på taken. Men nu är det så, och att ändra en sån plan är både mycket jobb (man måste kolla med alla grannar, och alla måste godkänna förändringen) och det kostar massa pengar som både de berörda och resten av kommuninvånarna får stå för.

Rena självklarheter, men det var tydligen Jennifer Florin för lat för att ta reda på. Som jag skrivit ovan, en av fördelarna med att bo i en liten kommun är att det är väldigt lätt att få reda på sånt här. Man slår bara en signal till kommunens växel, och kan inte de  svara så blir man snabbt kopplad till någon som kan svara. Skitenkelt.

Om nu Jennifer Florin har såna oerhörda problem med att bo i Vimmerby kan man ju fråga sig varför hon inte flyttat därifrån. Jag tror att det är för att hon är en bortskämd idiot som förväntar sig att världen ska anpassa sig efter henne, och när den inte gör det väljer hon att klaga istället för att på ett konstruktivt sätt göra något åt sin situation.

Vad tror du?

söndag 24 juli, 2011
by Aaron Axelsson
1 Comment

Lektionsmaterial?

En lite konstig fråga kanske, och jag räknar inte riktigt med att få nån större hjälp, men finns det lektionsmaterial att få tag på nätet nånstans? Jag har fått en förfrågan om jag vill hålla en lektion på en gymnasieskola om sociala medier och Google och så vidare. Väldigt luddigt, men ”typ Internet” som läraren sa.

Haha! Jaja, jag vet inte om jag är helt rätt person för det, framför allt för att jag aldrig har hållit i en lekion tidigare. Nån föreläsning och så, men jag tänker att man ska försöka aktivera eleverna mer än att bara prata för dem, kanske.

Så, min fråga är helt enkelt, finns det nåt bra lektionsmaterial att få tag på, som tips på hur man ska göra, hur en bra lektion är uppbyggd eller liknande?

Det känns som att jag behöver få bättre koll på det här innan jag möjligen tackar ja till att hålla en lektion.

torsdag 14 juli, 2011
by Aaron Axelsson
6 Comments

Ny sajt: bluffakturor.se

Jag skulle vilja tipsa er om en ny webbsajt, Bluffakturor.se.

Den har startats av Stefan, en av ägarna till det företag jag jobbar på, för att han en gång för alla tröttnat på att ohederliga personer försöker lura företagare på pengar.

På sajten finns information om hur du ska gå tillväga om du får en bluffaktura eller en telefonbedragare ringer till dig, samt ”Svarta listan”, där man själv kan lägga till de företag man drabbas av.

Det här är, som allt annat Stefan gör, en riktigt bra tjänst, och därför vill jag att du ska tänka på den om du skulle hitta en bluffaktura i brevlådan. Det är nämligen så att sajten kommer bli mycket bättre om vi alla jobbar lite tillsammans och hjälper varandra att inte drabbas av bedragare.

Så, först sätter du dig nu och kör ett litet mantra:

bluffakturor.se - bluffakturor.se - bluffakturor.se - bluffakturor.se - bluffakturor.se

Har det satt sig? Bra. Då kommer du också att komma ihåg adressen när nästa bluffaktura ramlar in. Gå då dit och kolla upp hur du ska gå tillväga för att inte råka illa ut, och såklart; lägg till företaget på Svarta listan.

fredag 8 juli, 2011
by Aaron Axelsson
3 Comments

Steffes underbara korvgryta

Igår la Magnus upp ett obehagligt vidrigt recept, Kenneths smarriga Labanlåda.

Jag vill inte att någon ska behöva utsättas för att stoppa det i sig, så jag tänker här tipsa om en lite mer avancerad anrättning, men som ändå får klassas som lättlagad.

Steffes underbara korvgryta

  • 2 l vatten
  • 300 g snabbmakaroner
  • En halv falukorvsring
  • 1 gul lök
Börja med att koka upp vattnet. Skär korven i rejäla bitar och skiva löken. Rör försiktigt ner makaroner, korv och lök i vattnet. Låt koka i en knapp kvart. Häll av vattnet. Avnjut.
GooglePlus

måndag 4 juli, 2011
by Aaron Axelsson
2 Comments

Google Plus – Tankar och funderingar

Jag har nu haft förmånen att använda Google Plus i några dagar, och tänkte sammanfatta några tankar jag har kring sökjättens nya sociala tjänst.

För det första. Det finns väldigt få personer där inne än. Jag såg nån siffra om att det skulle vara uppåt 2 miljoner som har fått tillgång till tjänsten. I hela världen. Och av dem känner jag väldigt få. Så ja, det är tråkigt, för det händer väldigt lite, och det är nästan alltid samma personer som skriver saker. Jag försökte råda bot på det genom att okynnes-bjuda in folk när jag hade chansen via mitt inlägg om Google Plus Invites, men den möjligheten begränsades snabbt. Av de 350 personer jag bjudit in verkar omkring 100 fått tillgång till tjänsten. Men det trillar in fler lite då och då, så jag hoppas att ni andra fortsätter att testa. Hur som helst, det jag vill säga är att jag tror att det är väldigt dumt att öppna en social tjänst för ett fåtal användare. Hypen växer säkert hos dem som inte kommer in, men risken är att de som får vara med tröttnar, och bland dem kommer en stor andel av de som har stort inflytande på Internet att finnas.

Men funktionerna då? Jag tänker ta upp några saker jag tycker är riktigt bra, och några jag tycker är lite sämre.

Bra

Kretsar. Äntligen en vettig funktion för att sortera sina kontakter. Man kan sortera folk i flera kretsar och använda en del för att dela med sig av saker och andra för att läsa intressanta saker.

Chatten. Den är kopplad till GMail-chatten, och funkar ritkgit bra. Jag har inte hunnit kolla så mycket på videochatten, men det lilla jag tittat på det verkar det riktigt fint. Det enda lilla konstiga är att mina kontakter i Google Plus inte dyker upp där, bara de från GMail, alltså folk jag mailat med. Det var bara jag som var blind och inte klickade i att jag ville ha även Google+ kontakter där. Man kan välja vilka kretsar man vill ska finna med i chatten med ett par snabba klick.

Dåligt

Följa och följa tillbaka. Den stora missen de gjort enligt mig är sättet att följa och bli följd. De har tagit Twitters lösning rakt av. Alltså, du kan följa vem som helst, och de behöver inte följa dig tillbaka, till skillnad från på Facebook där båda parter måste göra en aktiv handling. På Twitter kan jag tycka att det funkar bra, även om jag själv är ganska ointresserad av att följa personer som inte vill veta vad jag själv skriver. Jag tror att det tillslut kommer skapa ”broadcasters” precis som på Twitter. Alltså folk som bara trycker ut innehåll utan att prata med folk, och jag tror att formatet på Google Plus är för för det, vilket leder mig in på:

Skitstora statusuppdateringar. Det är sällan jag lyckas se tre hela uppdateringar innan folden. Inte på min laptop, som i och för sig har en ganska liten skärm, eller på min stationära dator, som har en helt normalstor skärm med bra upplösning. Kolla bilden här ovan. Så ser det ut mest hela tiden. Det kan väl funka nu när det inte är så många uppdateringar, men med fler folk kommer fler uppdateringar, och det blir genast svårt att hänga med.

Kretsar. Hanteringen av kretsar är krånglig. Det är pilligt, svårt att få en överblick och inte alls särskilt intuitivt. Snyggt? Absolut. Googligt? Nja. Som Apple? O ja! Men smart och praktiskt? Nej, faktiskt inte alls. Och det är synd, för jag tror att det är den funktionen som kan bli deras egde.

Saker jag funderar över

Var kommer fotona ifrån? Det dök upp foton på mig som jag knappt visste fanns. Bland annat det jag tog som profilbild, ett skämtkort jag tog för flera år sedan, men som jag nog aldrig använt till något.

Gnistor. En funktion för att samla intressanta texter om olika ämnen. Men jag får inte grepp om den. Det finns väldigt lite där, och det verkar vara baserat på vilka sajter jag besöker när jag är inloggad på mitt Google-konto. Alltså, mina egna sajter, Pineberry och Sökmotorkonsult, och mina kollegors bloggar. Men, ja, dem läser jag ju ändå. Det är ju därför jag är inne på dem. Kanske har de en plan för det här, men jag just nu känns funktionen bara trist och inte alls relevant.

Hur som helst ska det bli spännande att se hur tjänsten utvecklar sig, speciellt när de tillslut släpper in folk i den. För så är det. Sociala nätverk funkar bara om det finns folk att vara social med, och just nu är det väldigt tomt. Öppna!

lördag 2 juli, 2011
by Aaron Axelsson
3 Comments

Svenskt Näringsliv och humanioran

I veckan gick Svenskt Näringsliv ut med nyheten att de ska släppa en rapport under Almedalsveckan, Konsten att strula till ett liv. Ett av förslagen de lägger fram i den har väckt starka känslor. Förslaget att sänka studiebidraget för vad de kallar ”hobbykurser”. Vagt definierat som kurser inom konst och humaniora som inte leder till jobb efter avslutade studier.

Mängder av tyckare, politiker och tidningar har tagit upp det här och kritiserat förslaget. Men så gott som alla har kritiserat fel sak. Och Svenskt Näringsliv har gjort ett otroligt smart och effektivt jobb för att verkligen definiera om den svenska högskolans syfte och existens, även om jag tror att det i så fall kommer få väldigt dåliga konsekvenser om de lyckas fullt ut.

Det Svenskt Näringsliv lyckades med var att få sina motståndare att prata om jobb, och värdera de olika utbildningarna enbart efter vilka möjligheter de ger för att få ett ”relevant” jobb. (Till och med Lunds universitet gick ut och försökte försvara sina humanistiska utbildningar med siffror om hur många som får jobb efter sina studier i den här artikeln.) Och visst, självklart är målet för de allra flesta som studerar på universitet och högskolor att få ett bra jobb efter sin utbildning. Precis som det ska vara. Men det är inte, har aldrig varit och snälla, låt det inte bli högskolornas ansvar.

Universiteten och högskolorna finns för sig själva i första hand. För att utbilda, forska och skapa nya kunskaper. Inte för att tillgodose företags nycker när det kommer till vilka kompetenser de råkar efterfråga just det här kvartalet. Sånt ska komma långt ner på prioriteringslistan, och gör det för det mesta. Visst tar högskolorna ett samhällsansvar och ser till att erbjuda utbildningar de anser vara viktiga för det svenska samhället. Det ska de göra, som den del av samhället de är, men de ska göra det med grund i sina egna analyser, inte Svenskt Näringslivs eller enskilda företags tillfälliga önskelistor.

Helt enkelt, om företag har åsikter om vilka kompetenser som bör finnas i Sverige, så är det deras eget ansvar att de finns här, inte högskolornas. Och det finns massor med lösningar på det. Man kan anställa lärare som utbildar personalen, man kan importera kompetensen från andra länder, man kan faktiskt till och med gå till en högskola och be dem skapa en speciell utbildning för just det, och har de möjlighet kommer de göra det. De kallas ”Uppdragsutbildningar” och är ganska stort i det svenska högskoleväsendet. Kruxet är bara att det är företagen som får betala för dem, och det vill de ju såklart inte. Då är det enklare att få alla andra att ändra uppfattning om högskolans syfte. Från att vara kunskapsskapare till att vara en fabrik som genererar faktafyllda, effektiva och duktiga drönare.

För trots högtravande valspråk på Uppsala universitet och andra uttryck av självförhärligande från universitet och högskolor, så är det den fria tanken som har ett värde, och den kan varken vara rätt eller fel.

google plus

fredag 1 juli, 2011
by Aaron Axelsson
236 Comments

Google Plus Invites

Uppdatering!

Nu har jag fått tillbaka invites, och den här gången är det lätt att fixa dessutom.

Först klickar du här:



Och sedan på den här länken, som är en ”massinbjudan” till 150 personer:

Google+ Invite

Vi kör väl på så länge det räcker.

Dagarnas stora snackis är helt klart Googles nya sociala satsning, Google+. Den har lanserats som den stora Facebook-dödaren, det nya sättet att kommunicera och räddningen av Internet (ja, om det nu behöver räddas…).

Själv är jag inte helt övertygad än. Det är lite roligt att klicka runt, och det finns en del funktioner jag gillar, men samtidigt, på Facebook finns ju så gott som alla jag känner redan,medan det är ganska tomt i Google Plus än så länge. Och behöver jag verkligen ett ställe till?

Självklart! :)

Vi ses hos Google!

fredag 17 juni, 2011
by Aaron Axelsson
2 Comments

Anna-Carin i LA

Jag har skrivit lite om Anna-Carin förut, och nu är det dags igen. I vanliga fall sitter hon mitt emot mig på kontoret här. Hon är en av våra skribenter på företaget. Men just nu har hon bytt ut SEO mot Yoga på heltid, och det är lite därför jag vill tipsa om hennes blogg igen.

Hon är alltså i Los Angeles just nu för en nio veckor lång kurs med målet att bli Bikram Yoga-instruktör, och det verkar vara en helt galen kurs. Två yogapass om dagen, teoriutbildningar och sen tydligen nattliga visningar av Bollywoodfilmer så att de knappt hinner sova. Det gör tyvärr att frekvensen på hennes inlägg minskat under kursen, men jag tänkte passa på nu lite innan hon kommer hem, så att ni hinner lägga till hennes blogg i era RSS-läsare och slipper missa hennes historier när hon kommer hem.

Själv ser jag mycket fram emot att hon ska komma tillbaka till kontoret, det är så tyst nu för tiden när ingen skrattar mest hela tiden.

Google

onsdag 15 juni, 2011
by Aaron Axelsson
15 Comments

Googla din SEO-byrå

Jag får då och då frågor från vänner och bekanta om SEO-branchen. Inte så underligt kanske, eftersom många är intresserade av sök, men relativt få är insatta. Framför allt brukar de här frågorna komma efter att de företagare jag känner har blivit kontaktade av ett SEO-bolag, och de undrar om den byrån är bra, seriös, ärlig och så vidare. Jag tycker att det är lite svårt att svara på just det, eftersom jag inte känner mig helt bekväm med att varken rosa eller risa konkurrenter till det företag jag själv jobbar på. Både för att min bild av företagen såklart är vinklad av mitt dagliga arbete, av andra i branschen och så vidare, och för att jag vet att ett eller två omdömen om ett företag inte betyder att de är dåliga i sig, sånt kan bero på alla möjliga orsaker och behöver inte gälla för alla deras kunder eller partners.

Man jag tänkte ge er alla det tips jag normalt ger till folk som frågar mig sånt:

Googla deras varumärke!

En bra SEO-byrå eller sökmotorkonsult ska kunna kontrollera sitt egna sökresultat. Åtminstone de första tio resultaten. Jag menar inte att de måste äga alla sajter som syns där, att det dyker upp en eller ett par andra sajter är inte nån stor sak, och att Twitterprofiler eller Facebooksidor syns där är helt normalt. Men om det börjar finnas flera negativa artiklar i sökresultaten skulle jag själv fundera både en och två gånger innan jag anlitar vilket företag som helst, och speciellt om det företaget specialiserat sig på just att få sajter att ranka på Google.

Efter det finns det många andra frågor man bör ställa sig och företaget innan man skakar hand, men som ett första filter, se till att de klarar av att leverera sin tjänst till sig själva. Hur ska de annars kunna leverera den till dig.

Har du andra tankar om vad som är viktigt i valet av SEO-leverantör? Kom gärna med åsikter i kommentarsfältet här nere.

 

photo

fredag 10 juni, 2011
by Aaron Axelsson
0 comments

Stockholm Green Street

Jag blev stoppad på lunchen idag. Av fem eller sex ganska uppspelta gymnasieelever.

De ville ge mig en flyer, och jag suckade lite inombords och tänke ”Men snälla låt mig vara!”. Trots det tog jag en flyer, mest för att det var enklare än att säga nej.

Samtidigt som de räckte fram pappret sa de att det var en kampanj för ett grönare Stockholm, och att målet var att plantera träd i anslutning till fler vägar, för att binda samman parkerna i stan. Ja, de hann med så mycket. De använde såklart färre ord än vad jag gör. Och de var ganska duktiga.

Så jag tänkte hjälpa dem lite, för jag tycker det är ett väldigt bra projekt. Fler gröna stråk, och en trevligare och bättre stadsmiljö skriver jag under på direkt! Det tycker jag att du ska göra också, framför allt för att det är så pass lätt.

Gå bara in på Facebooksidan Stockholm Green Street och klicka gilla.

Och till Globala. Gymnasiets elever: Lycka till!

(Bilden kommer från deras Facebooksida)