Osund

När man öppnar dörren står hon där. Trött, sliten, bakis. Men trots det väldigt vacker. Något är inte som det brukar bara.

Jag måste berätta nåt

På var sin stol mitt emot varandra kommer det tillslut.

Du vet, han vi träffade på förra helgen?

Ja
Jo, jag följde med honom hem från krogen igår.
… Låg ni med varandra?


… Mmm.
Scener spelas upp i ens huvud. Känslor rusar. Snurrar. Skriker. Man fattar inte riktigt vad som händer. Vad man ska göra av det. Man börjar samla kraft för att klara av att säga nåt. Att skälla ut henne. Skrika. Gråta. Vad som helst.
Då upptäcker man att man i själva verket sitter och klappar henne, med hennes ansikte mot sin axel, tröstande, lugnande.

Det kommer bli bra, Liten, det kommer bli bra.

Man vill bara kasta iväg henne, bort från sig. Så man slipper känna. Så man slipper veta. Ta bort det onda. Man vill skrika och gorma. Svära. Förklara för henne hur jävla illa man tycker om henne just då. Hur dåligt man mår. Hur trasig man känner sig. Men man hör sig bara upprepa samma fras

Det kommer bli bra, Liten, det kommer bli bra.

Och man vet att det här kommer förändra allt som tidigare varit.
Att det här kommer skapa en obalans.
Man vet att det här är en ny början.

En början på en riktigt osund relation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.