Varför formalia är viktigare än innehåll – Makt i idéburna organisationer – Del 2

Min utgångspunkt för det här resonemanget är att målet med hur man stadgar makt bör vara att den ska finnas så nära den enskilda medlemmen som möjligt. Om man inte köper det kommer man förhoppningsvis inte köpa nåt av den här texten.

Jag ska gå lite hårt ut och säga att det är i princip helt ovidkommande vad en idéburen organisation egentligen har för åsikter. Så länge medlemmarna har en reell möjlighet att påverka vilken riktning organisationen ska gå, och så länge man har medlemmar, kommer de åsikterna naturligt dra sig mot medianen via kompromisser. Man kommer också att ganska lätt bygga ett skydd mot tokiga idéer genom det sociala spelet inom organisationen. De som upprepade gånger kommer med förslag som inte befinner sig inom ramen för vad majoriteten tycker är vettigt kommer snart att marginaliseras, med resultatet att alla förslag de kommer med blir avfärdade, bra som dåliga. Man vinner helt enkelt på att vara vettig.

Så, varför är då formalia det viktiga?
Jo, med bakgrund av ovan kommer alltså den absoluta majoriteten av besluten som tas att befinna sig inom det vettigas råmärken, troligen kommer inte ens förslag komma upp som inte befinner sig där, bortsett från några få personer som inte vill eller kan förstå den sociala kontext de befinner sig i. Det viktiga i det läget är att veta hur och var beslut tas, och var olika åsikter hör hemma för att de faktiskt ska kunna styra organisationen i den riktning man vill. Man behöver helt enkelt en enhetlig samling av sina åsikter tillsammans med en tydlig prioriteringsordning mellan sina dokument och åsikter.

Min bild av den här typen av frågor är att de ofta hanteras på ett visst sätt i varje organisation av hävd. Man har alltid gjort så, och man blir inlärd i hur det funkar i praktiken, även om det inte alltid formellt ska vara så. Det är ett problem om man vill att medlemmarna faktiskt ska ha en chans att påverka organisationen, då man kommer behöva lära sig historien för att kunna påverka framtiden. Min syn är att man i den här typen av organisationer bör se på sina medlemmar och valda funktionärer, som helt nya vid varje mandatperiods början. Det värsta man kan göra är att förvänta sig att gemene person har koll på, eller har upplevt, organisationens historia. Det blir oftast inte så stora problem, folk hänger kvar och kan på ett naturligt sätt skola in nya medlemmar och aktiva i  den specifika tradition som finns, men att förvänta sig det kommer beröva stora delar av medlemmarna deras demokratiska rättigheter.

Jag förväntar mig att jag ska kunna bli medlem i vilken idéburen organisation som helst, och utan att prata med någon kunna bilda mig en korrekt uppfattning om den organisationens faktiska åsikter. Alltså, det som finns på papper ska också vara det organisationen i praktiken tycker. Är det inte så, bör man enligt mig ändra stadgar efter hur de olika dokumenten används. För om teorin och praktiken skiljer sig i de fallen, kommer jag heller inte kunna påverka organisationen. Det är mycket värre att låta medlemmar  lägga förslag som inte får ett praktiskt genomslag om de blir antagna, än att låta dem lägga förslag som inte kommer antas för att det ligger utanför det som organisationen tycker är vettigt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.