silvia

När Drottning Silvia smakade på min saltlösning

Nu ska vi prata om saltlösningar och drottningar som smakar av dem. En mångbottnad berättelse om min ungdom och Drottning Silvia.

silvia
Bilden tillhör harpe och används under CC-NC-ND licens.

Våren i sjuan började jag en ny skola. Den var alldeles nybyggd och jag tror att det fanns något ”nytt pedagogiskt tänk” eller något sådant. Lite speciellt. Men bara lite. Varje klass hade sitt eget klassrum och lärarna kom dit och höll sina lektioner istället för att klasserna gick till dem. Jag tror det var det enda som egentligen skilde sig från de andra skolorna i kommunen. (Det och att vi åt lunch i klassrummet!?!)

Skolan var som sagt nybygd så när kungafamiljen var i stan var de så klart tvingade att åka och titta på kommunens nya, fina, fräscha skola. Allt annat hade varit otänkbart. I en hel vecka innan besöket hade vi fått förmaningar om hur vi skulle bete oss, fått träna på att säga Ers Majestäääät, böja på nacken, vara underdåniga. Ja, precis som man kan förväta sig i ett feodalsamhälle. Nytt och fräscht var nog inte riktigt ledorden för beteendet vi förväntades uppvisa om man säger så.

Hur som helst. När Kungen och Drottningen med sitt följe av kommunpolitiker, rektorer och Säpovakter släntrar in i vårt klassrum råkar vi ha Kemi på schemat. Just för dagen blandade vi saltvatten genom att tillsätta klorlösning till en natriumlösning. Eller om det var tvärtom. Jag minns inte.

Jag och min ”labbkamrat” är precis klara och nöjda när Drottningen stegar fram till just vår bänk och frågar:

– Vad är det för något ni gör?

– Vi gör saltvatten genom att blanda klor och natrium, sa jag.

– Jasså? Blir det vanligt saltvatten av det?

På den tiden var jag ganska klipsk, om jag får säga det själv, så jag doppade snabbt pekfingret i lösningen, slickade av det och sa med ett stort leende:

– Ja! Vill du smaka?

(Herregud! Duade jag verkligen Hennes Majestät Drottning Silvia av Sverige, eller vad henner titel är? Shit!)

– Det vet jag inte om jag törs, sa hon och jag mötte upp med

– Äh, det är bara saltvatten.

– Ja, men det är kanske inte så farligt.

Innan hon hann stoppa sitt eget finger i skålen var en av Säpovakterna snabbt framme med sina giriga fingrar, ”för att kontrollera”. Ha! Han ville nog bara ha en bit av kakan själv, det är vad jag tror.

Hur som helst. Efter en nick från den törstige vakten var det så Silvias tur. Hon doppade försiktigt ner sitt finger, och stoppade det sedan oroligt i munnen. Ja, det smakade salt, så klart, så hon utbrast:

– Oj, det smakade salt. Tack så mycket.

Sedan gick hon vidare och jag stod nöjd kvar. Tills jag insåg att jag hade duat Drottningen.

Hur kunde jag!?!

6 reaktion på “När Drottning Silvia smakade på min saltlösning”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.