Kategoriarkiv: Musik

Konsert med Olle Ljungström

På väg hem från jobbet slumpades Olle Ljungströms låt ”Jag spelar vanlig” fram, och med den ett av de bästa konsertminnen jag har.
Det var vår eller tidig sommar. Jag skulle gissa på 2003, men det kan ha varit både ett år tidigare eller senare. En liten utomhusscen, strålande sol och tillräckligt med öl. Jag var egentligen inte där för musiken alls, även om jag alltid gillat Olle Ljungström. Jag var där för vänner och drycker. Jag tror att det spelar in i mina känslor för just den här konserten.
Olle kommer in på scenen och är sjukt sliten. Har har med sig en stol som han sitter på för att han inte orkar stå upp ordentligt, och han är tråkig. Inget prat och ingen inlevelse att tala om.
En kvart in i konserten eller så frågar han sin gitarrist vad nästa låt är och får svaret ”Jag spelar vanlig”. Då vaknar han liv, börjar skratta lite och säger med ett leende:
”Snacka om att jag ljuger i den låten, speciellt idag”
I slutet drar han också till med ”Jag spelar vanlig, som ni, som ni. Eller, hur gör ni egentligen?”
Efter den låten vaknar han till och gör en riktigt bra konsert. Trots att han bara reser sig från stolen en gång, väldigt kort.

Thåström

Trots ett väldigt intensivt lyssnande på Foo Fighters och Nirvana de senaste dagarna, vilket jag nog återkommer till, så fick det bli den här spellistan på Spotify i dag. Det är ju ändå grabbens födelsedag.

Det var framför allt länge, länge sen jag lyssnade på PLP sist.

Det här är för övrigt det snyggaste svenska rockfotot någonsin enligt mig, med stor marginal. Tyvärr är det inte så lätt att hitta på nätet. Det här är nog ett foto av en turnéaffisch. Lite störigt, men det går. Det är ju fortfarande sjukt snyggt.

Om obskyra engelska popband som inte ens finns på Spotify

Chuck Klosterman skriver en artikel på A.V. Club om ett obskyrt engelskt popband som inte ens finns på Spotify. Det är fyllt av ironi och fantasier, och är väldigt roligt. Så här skriver han bland annat om albumet Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band:

It mostly seems like a slightly superior incarnation of The Rolling Stones’ Their Satanic Majesties Request, a record that (ironically) came out seven months after this one. Pop archivists might be intrigued by this strange parallel between the Beatles and the Stones catalogue—it often seems as if every interesting thing The Rolling Stones ever did was directly preceded by something the Beatles had already accomplished, and it almost feels like the Stones completely stopped evolving once the Beatles broke up in 1970. But this, of course, is simply a coincidence. I mean, what kind of bozo would compare the Beatles to The Rolling Stones?

Ja, det kan man ju fråga sig…

Lemmings!

Jag kan tänka mig att många tycker att det här är gulligt, sött, mysigt eller nåt annat i den kategorin.

Det finns säkert också de som tycker det är coolt, tufft eller till och med roligt.

Själv funderar jag lite på om det inte är mest skrämmande.

De är ju som lemmlar. Lite follow the leader. Även om det är ut över ett stup.

Nej, jag gillar det inte riktigt.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=m5rqk4nGBZ0]

Cohen-natt

Jag har en stark känsla av att det här kommer bli en klassisk Cohen-natt.

Startar upp lite lugnt med Paper-Thin Hotel. Sen blir det till att gräva ner sig i texter om bedragna män. Lite vin och en cigg hade ju inte suttit fel, men det får bli en annan natt. Te går jag på istället tror jag.

The walls of this hotel are paper-thin
Last night I heard you making love to him
The struggle mouth to mouth and limb to limb
The grunt of unity when he came in

I listened to your kisses at the door
I never heard the world so clear before
You ran your bath and you began to sing
I felt so good I couldn’t feel a thing

And I can’t wait to tell you to your face
And I can’t wait for you to take my place
You are The Naked Angel In My Heart
You are The Woman With Her Legs Apart
It’s written on the walls of this hotel
You go to heaven once you’ve been to hell

I stood there with my ear against the wall
I was not seized by jealousy at all
In fact a burden lifted from my soul
I learned that love was out of my control

På väg hemåt

Sitter på stationen i Vimmerby. På väg hemåt igen.

Jag har haft en riktigt bra helg. Det är alltid skönt att hälsa på hos syster och Kalle. Nu fick jag dessutom träffa nya roliga och trevliga människor. Sånt är ju alltid bra. Speciellt när de har en till synes naturlig fallenhet för Treman.

Jaja, nu snurrar Bonnie ‘Prince’ Billy igång i lurarna.

Så här ser det ut här. Ungefär.

DSC00510