I’m so tired of you Ame-ehhhh… Sverige

För två veckor sedan fylldes min vardag, av en ganska naturlig anledning, av mantran och chamber-pop. Som uppladdning inför mitt besök i mina ungdomssynders näste, Hultsfred, spelades Rage Against The Machine och Rufus Wainwrigt så ofta det var möjligt. Det var utan tvekan de två största namnen för mig. Rage, mina ungdomsfyllors soundtrack och Rufus, mina barnsliga late-twenties-fyllors dito.

Det var två bra konserter. Rage var helt tokigt. Jag blev 17 igen och studsade runt i dammet med en frenesi jag inte haft, ja, sen dess. Jag är fortfarande lite hes.
Rufus var inte riktigt lika energiskt, men likväl mycket bra. Man kan tycka att det var lite för kort men det vägdes väl upp av Halleluja som avslutningsnummer.

Hultsfred överlag var ok. Det kändes som jag gjort det förut. Det har jag ju också. Nio gånger innan i år. Men med två kompisar som inte hade riktigt samma Hultsfredsvana blev det riktigt bra ändå.

Jaja. Det är inte det jag vill prata om.

Det jag vill prata om är att Hultsfred och EM tillsammans, med en släng av FRA-lagen, har fått mig outsägligt trött på Sverige.

Jag är trött på att man häpnas över vad som händer på ställen som Hultsfred. 10 000 skitfulla 15-åringar som smutsar ner, skriker, gapar och beter sig som svin. Jag är ännu tröttare på att man tillåter det. För det är just det man gör när man ändå låter det hända.
Jag är trött på att folk spökar ut sig för att de ska på festival. Att de ser det som en maskerad. Att de tror att de kommer sticka ut ur mängden, genom att se ut som alla andra.
Jag är trött på att de ”alternativa” alla ser lika dana ut. På olika sätt beroende på vilken sub-kultur man bekänner sig till, men inom varje sådan är de alla som kopior av varandra.

Jag är trött på att ingen tycker det är konstigt att en frikyrka smäller upp ett tält på campingen och kallar sig Street Church. Och på att det enda de gör där är att dela ut kapsylöppnare med texten ”Search and you will find Jesus”. Det är fel på så många plan. Men för att det inte ska missas.
Det är en svensk frikyrka som sätter upp tältet och delar ut öppnarna, som de själva har designat. En svensk kyrka, som inte har någon verksamhet utanför Sverige. De kallar sig för ”Street Church” och skiver på engelska på sina give-aways.

Goddamnit!

De har dessutom mage att på sin blogg på dagen.se (som är en del av Livets Ord?) jämföra Zack de la Rocha med Jesus.
Jag har inget emot kyrkan som sådan. Jag har bara väldigt svårt för populism.
Frågan jag ställer mig är: Vilken anledning vill de att deras nya medlemmar ska ha för att slå dem följe? Att kyrkan är ”tuff och ungdomlig” eller att de faktiskt har en tro?

Jag är trött på de svenskar som tycker det är exotiskt när sydeuropeer ”firar” fotbollssegrar genom att åka runt i en bil prydd med landets flagga, tuta och om man har sån tur att det finns en fontän; bada i den. Det är inte exotiskt, det är bara provocerande fantasilöst. Lika fantasilöst som att supa sig full och skrika in i en vägg.
Jag är trött på svenskar som försöker göra samma sak som sydeuroperna.
Jag är trött på svenskar som firar fotbollssegrar eller sörjer fotbollsförluster genom att supa sig fulla och skrika in i en vägg. (Ja, jag är trött på mig själv också…)
Jag är trött på att det är så få som reagerat på att Turkiet är med i EM. Och att de inför matcherna ställer upp sitt lag framför en banderoll där det står ”Unite Against Racism”. Vi snackar om ett land som vägrar låta 15 miljoner av sina invånare att undervisas på sitt modersmål.

Jag är trött på ”liberala” och ”socialistiska” domedagsprofeter som drar igång ”bloggdrev” två år för sent.
Jag är trött på att ”vi” inte reagerar på politiska händelser förrän det är för sent, att ”vi” inte bryr oss förrän ”vi” kan göra en poäng av det, eller sätta dig någon offentligt.
Jag är så sjukt trött på ordet integritet att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Jag är ännu tröttare på folk som använder det i samma text som de hänger ut folk med namn eller bild, eller till och med båda.
Jag är äckligt trött på dåliga YouTube-klipp från Sagan om Ringen med fyndiga, roliga, ironiska, eller satiriska undertexter, vad de nu vill kalla det.

Ja, jag är helt enkelt trött. Väldigt trött.
Men samtidigt. Det finns ingen stans jag hellre skulle vara.

Så därför, så fort jag får nån dag ledigt kommer jag packa en liten väska med så lite som möjligt, sätta mig i bilen och åka ut till sommarnöjet för att njuta av den svenska naturen. ”Det svenskaste vi har.”

Fan vad trött jag är på folk som använder det uttrycket.

I’ve got a life to lead,
I got a soul to feed,
I got a dream to heed,
And that’s all I need.

Making my own way home,
ain’t gonna be alone.

I’m going to a town that has already been burnt down.

En reaktion på “I’m so tired of you Ame-ehhhh… Sverige”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.