Ibland är livet omvälvande

Just nu sitter jag på en flygbuss mot Skavsta. Där ska jag vidare till Malta, för ett förbesök på ön som om en månad blir mitt hem.
Det är ganska omtumlande. Minst sagt.

20120412-123939.jpg

Först och främst känns det spännande, roligt och inspirerande. Ett nytt land. Ett nytt jobb. Och helt klart ett utmanande jobb. Sol, värme och hav.
Ett riktigt bra upplägg helt enkelt.

Men på nåt sätt känns det vemodigt också.
Jag flyttar från Sverige med alla de människor och platser jag älskar.
Min familj, som är väldigt viktig för mig, kommer längre bort. Det kommer bli svårare att träffa min lille systerson, som för mig är helt fantastisk.
Jag kommer att sakna Sommarnöjet. En av de finaste platserna på jorden, och min trygghet och andrum.
Jag kommer att sakna det liv jag byggt upp i Stockholm, och alla de människor jag lärt känna under mina två år här.
Jag har fortfarande lite av en hatkärlek till staden, och vissa saker är jag glad att slippa.
Men samtidigt. Kommer det gå att ersätta fotboll med strtxi på O’Learys Gamla Stan? Surkål och confiterat fläsk på Bistro Berns? Ölkvällar på Prima Cucina? Middagar i Kallhäll? Bortaresor med EF Sthlm? Skitsnack på Monks Wine Room?

Ja. Det är klart att det kommer gå. Kanske inte rakt av, men med annat lika bra. Jag kommer sakna mycket, det är helt klart. Men jag kommer säkert få massa nya saker att älska.

Jag tror att det som känns mest konstigt är att jag inte har en aning om vad det är jag får istället. Jag har aldrig varit på Malta. Jag vet inte hur det ser ut, hur stämningen är, vad som händer där.
Mina enda referenspunkter är Melodifestivalen, en Wikipediaartikel och några utlåtanden från vänner och bekanta.

Shit. Vad har jag gett mig in på?

3 reaktion på “Ibland är livet omvälvande”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.