Gästinlägg: Senare än vanligt

Challe här igen. Jag har hamnat här i Baronens soffa en söndageftermiddag till. Lite senare än jag brukar, jag gjorde annat än att sova i natt, men det förändrade visst inte att Baronen öppnade dörren i nån slags pyjamasliknande utstyrsel och vandrade raka vägen till sängen mumlandes om att det fanns kaffe i köket. ”Bara att göra” var vad jag fick ur honom. Det är ju lite anmärkningsvärt, då jag förstått att han ändå vaknade vid 6-tiden i morse. Samtidigt är det kanske ett bevis på att vår vänskap börjar djupna. Så oartig är man ju inte mot folk man inte känner sig helt bekväm med.

Haha. Han har det inte lätt pojken. Det var nån fest i går för överblivna studenter. Jag har lyckats få ur honom att han nog blev utskälld av nån tjej. Han förtjänade det säkert, men hur som helst är det inte utan att jag blev lite stolt. Annars verkar det inte hänt så mycket förvånande eller intressant. Men jag ska fortsätta förhöret av honom snart.

Själv då? Det är ju uppenbart att jag vill få sagt nåt, annars hade jag ju inte börjat med att hinta om nattliga eskapader.

Jo, så här var det. Jag var som vanligt ute med Tjabo och några andra killar. En förvånansvärt trevlig kväll all in all. Jag träffade en ängslig liten tjej. Blond och söt, men med ett osunt dåligt självförtroende. Eller om det räknas in i självkänsla, det hon saknade. Men det är ju som det brukar vara med tjejer nu för tiden. Vi snackade på och hon var ändå ganska trevlig. Lite rolig, lite virrig, lite impulsiv men i grunden såklart fantastiskt ointressant. Jag är ju dessutom en av dem som anser att samtal blir väldigt tröttsamma efter att månen gått ner, så jag tog helt enkelt den enkla vägen ut, släpade med henne och gav henne annat att tänka på, så att säga.

Vid åtta i morse utspelades en mycket komisk scen i mitt sovrum. Tydligen hade vi varit ganska hetsiga när vi lösgjorde oss från våra kläders fängelse. Hennes trosor hittade jag senare, så jag förmodar att hon gick ”commando” hem. Inte för att det kan ha spelat så stor roll. Den lilla klänning hon hade i går kväll skulle ändå aldrig kunna dölja vad vi gjorde under natten. Min teori är att det man saknar i personlighet får man kompensera med att inte ha kläder på sig.

Hehe. Skit samma. Det var  kul att se när hon försökte rädda det sista av sin heder medan jag själv kunde rulla in mig i täcket igen och skjuta den kemiska ångesten på framtiden en stund till. Jag kunde faktiskt helt skaka av mig den i dag med motiveringen att jag inte gjorde något hon inte villigt lät mig göra. Det kan jag tycka är konstigt, att man låter mig göra sånt, men vem är jag att döma. Hahaha!

Nej, nu får det vara nog. Åter till grävandet i Baronens gårdag. Jag måste ju ta reda på om han fick till det med nån av de söta flickorna jag vet var där.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.