Fyllestryk

Tågresor är för mig ofta ett tillfälle att lyssna ifatt på alla de podcasts jag automatiskt laddar ner. Ibland känns det som att jag drar ner hela P1:s utbud varje vecka. Riktigt så illa är det inte, men det är en diger lista och jag tar mig inte riktigt tid att lyssna på dem när de kommer ner.

Så jag ska väl passa på att tipsa om några bra program. Ekots lördagsintervju är nästan alltid riktigt bra. Filosofiska rummet, och speciellt när de kör Teologiska rummet gillar jag, men ibland blir det lite för mycket abstrakt för att det helt ska funka. Konflikt och SR-korrespondenterna är bra skildringar av vad som händer i världen. En del av P1 Dokumentärs program är underbara. Men min absoluta favorit just nu är nog ändå Kaliber.

Således blev det just Kaliber jag föresatte mig att lyssna ifatt under min tripp ner till Vimmerby och tillbaka i helgen.

Det blev de två avsnitten om alkohol och våld som trycktes in i spellistan. De väckte många tankar i mig.

I det första avsnittet tar de upp kopplingen mellan alkohol och våldsbrott i Sverige och ger exempel på när just den aspekten har förbisetts av media. Ofta när spektakulära och grymma våldsbrott begås fokuserar media på psykiska sjukdomar, nazism och andra omständigheter som gör att vi kan skilja ut förövarna från oss vanliga. Det är så klart tryggt på nåt sätt, men är det verkligen helt sant?

Jag tror att de är något riktigt på spåret i programmet. Kanske är det inte i första hand det som skiljer ut de här människorna från ”oss vanliga” som är den viktigaste aspekten. Kanske är det just det som förenar oss som vi ska vara rädda för.

Enligt de siffor som presenteras är det tydligt att så är fallet. I de rättspsykiatriska dokument de tittar på var det vanligare att alkoholen togs upp som skäl än något annat. De andra omständigheterna sågs i de dokumenten som underordnade.

Jag kan inte uttala mig om vikten i det just det, eftersom jag inte själv läst de rapporter som tas upp, men jag kan ju gå till mig själv och se hur jag uppfattar händelser omkring mig.

Jag känner et antal personer som mer eller mindre regelbundet begår våldsbrott. Sällan så allvarliga som de som tas upp i programmet, men ändå. Krogslagsmål framför allt. Det som är så talande för de personerna är att de ofta är väldigt snälla nyktra. Få av dem skulle jag kuna tänka mig slog till någon i nyktert tillstånd. Men med ett par glas i kroppen är det som att en annan människa kommer fram. Då ska det slåss och vevas, det ska muckas och letas upp nån att härja med. Jag tycker det här är väldigt obehgligt, så jag håller mig gärna långt ifrån dem då. Men ändå, de tär tydligt, för mig, vad som triggar det här beteendet.

Frågan jag nu klurar på är; ska de här personerna göra att det blir svårare för alla de som inte blir våldsamma när de dricker att kunna ta sig ett glas eller 12? Eller är det något vi får leva med om vi vill ha den alkoholkultur vi har nu. De tar upp flera exempel på hur synen på alkohol har förändrats de senaste åren. Jag har inte tänkt på det innan, men det finns helt klart en poäng i att men för en 15-20 år sedan knappt kunde prata om alkohol i TV, och nu har de vin och spritprovningar så gott som varje dag i morgonprogrammen.

Vi har en mycket liberalare syn på alkohol nu än för bara några år sedan. Är det ett problem?

Ladda ner programmen och lyssna på dem!
Sveriges blinda fläck
De gör så att vi svälter

0 reaktion på “Fyllestryk”

  1. Du är för ung, Aaron, helt enkelt.
    Sammandrabbningar mellan ungdomar på 60- och 70-talet, särskilt det senare, var ofta minst lika våldsamma som nu – ibland värre. Det sena 80-talet och tidiga 90-talet var hårt och kallt. Skillnaden då och nu vad gäller fyllebråk är inte stor. Skillnaden är snarare att det anmäldes mindre på den tiden. Polis och myndigheter runtom såg på bråken mer som småbarns slagsmål på skolgård, inte som misshandel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.