Challe om nyårsafton

Nu är Aaron sådär lat igen och inte skriver nåt alls. In kommer räddaren. Jag är ju ändå roligare, så det är ju bara bra för er!

Jag och Tjabo valde att spendera nyår på landet. En större sommarstuga vid en sjö med ett gäng likasinnade. Alltså, folk som gärna dricker saker de förmodligen inte har råd med egentligen. Vi var 12 tror jag. Det var en bra middag med dyrt vin, och midnatt firades med att Nils nästan smällde av sig handen på en raket.

Nej. Alltså, vi sköt av raketer, skålade och nyårskysstes. Det var firandet. Nils nästan-katastrof var bara en bonus.

Hur som helst. Tanken med att vara 12 var såklart att lösa hela jämna par grejen. Det var två par med från början, och resten av oss skulle alltså finna varandra under kvällen. Det gick riktigt bra för de flesta tror jag.

Två andra par blev så gott som till innan middagen. ”Där minskade utbudet ordentligt, och till det sämre”. Tjabos kommentar kring det såklart.

Efter tolvslaget gick vi alla på ganska hårt med drycker av alla de slag. Det visade om inte annat den röda ”isen” på veranden dagen efter. Skönt att det inte var jag som städade. Det fick den skyldige göra sa värden, och alla tittade på Tjabo. Haha! Stackarn. Det var såklart inte han, men jag vet inte vilken kille det var som inte vågade erkänna att det hånglade med en nykräkt under natten.

I alla fall, efter brygghäng, ofrivilligt isvaksbadande av först mig, sedan Tjabo när han försökte hjälpa till och slutligen Johanna när vi tyckte att hon inte höll emot repet tillräckligt och ville göra en poäng av det, försök till mordbrand när vi skulle värma oss och ett konstaterande att de två kvarvarande tjejerna nog var mer intresserade av varandra än oss. Ja vad hände sen?

Jag vaknar i alla fall på vardagsrumsgolvet i bara kalsongerna och med Tjabos mage som huvudkudde, till kommentaren:

Nej, det går jag nog inte skriva här.

Vi kan alltså konstatera att den som lyckades bäst under natten alltså mot alla odds var Aaron. Visst vaknade han ensam i ett kårhus, men ja…

Fan. Han ska alltid vara värst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.