Alla inlägg av Aaron Axelsson

Jobbar som SEO Manager på PokerListings. Bor och lever på Malta. Vill göra internet bättre. Finns på Google+

Vad är vi svenskar egentligen bäst på?

I en undersökning i slutet av förra året så tilldelades 142 olika länder någonting som just de är bäst på. Frankrike blev utsedda till världens bästa whiskeydrickare, medan Iran anses ha världens bästa kaviar. Storbritannien har flest miljardärer och Island är bäst i världen på användning av elektricitet. Och Sverige? Vi blev utsedda till att vara bäst i världen på popmusik. Inte så pjåkigt jämfört med vissa andra länders utmärkelser.

Det hela fick mig dock att börja tänka. Vad är vi svenskar egentligen bäst på? Efter lite research så fann jag några intressanta resultat.

Språk

Visst kan svengelskan ibland kännas ringrostig, men i jämförelse med andra länder så är svenskarna några av de bäst engelsktalande i hela världen (av länder som har engelska som andraspråk). Dessutom så är det en hel del svenska elever som kan grunderna i antingen tyska eller spanska.

Jämställdhet

Kommer antagligen inte som någon överraskning. Även fast vi inte är bäst så hamnar vi på en fjärdeplats över de mest jämställda länderna i hela världen. Detta till stort tack vare att antalet kvinnor i höga chefspositioner ständigt ökar.

Pass

Svenska pass anses vara ett av de mest värdefulla i hela världen. Att kunna åka på semester till länder på andra sidan jordklotet utan att behöva oroa sig för visum är inte en självklarhet för de flesta andra länder. De enda som slår oss på fingrarna är Tyskland, som kan åka utan visum till 177 länder jämfört med Sveriges 176.

Spel och betting

Även fast det kanske inte är ett sundhetstecken, så kvarstår faktum: vi svenskar är ett speltokigt folk. Allt från nätcasinon (läs spelguider här) och sportsbetting till trav och bingo. Oavsett vilket spelformatet än är så kan du ge dig på att svenskarna ligger i topp. Det enda land som faktiskt spelar mer än oss är Hong Kong.

Rykte i världen

Även fast vi svenskar är väldigt opatriotiska så får man faktiskt slå sig lite på bröstet när man ser listan över länders rykten i världen. Sverige toppar listan framför Kanada, Schweiz och Australien. Anledningen till det goda ryktet är exempelvis den långa föräldraledigheten, den relativt låga korruptionen och vår vackra natur.

Prokrastinering

Den här ledigheten har varit väldigt välbehövlig. Jag har bara velat ligga i sängen och göra ingenting. Nu blev det ganska intensivt ändå, med massa familjehäng och nyårsfestande. Skitkul. Men sen jag kom hem från ”semestern” har jag helt enkelt gjort precis vad jag velat, och det fick mig att upptäcka tre saker som jag blev lite förvånad över att jag gillar. Sharing is caring, så här kommer de.
Och nej det är varken Netflix eller den här utsikten (det är väl annars vad jag oftast brukar snacka om känns det som).

2014-08-08 08.43.19

  • Tetris
    En klassiker som har blivit bortglömd i mina ögon. Det här brukade jag spela när jag var en ung. Kanske inte på min dator. Jag hade en sådan där liten låda i händerna. Men den här versionen är lika beroendeframkallande. Jag är numera en mästare på att lägga pusselbitar snabbt.
  • Bingo (haha!)
    Det hände ibland att farmor tyckte att vi skulle åka på bilbingo när jag var yngre. Jag var inte så pepp på det då om jag ska vara ärlig, jag fattade aldrig tjusningen, och det gick för segt för min smak. Den enda andra erfarenhet jag har av spelet är när jag och Mia försökte spela BingoLotto nån gång på 90-talet. Vi var inte så bra på det. Det var som om det fanns annat som var intressantare än Lokat… Men, det går inte förneka att det är en billig och typ rolig underhållning att spela bingo. Det enda som är lite synd är väl att jag hittade det nu, istället för när jag alltid brukade traska en våning ner från bingohallen på Storgatan i Linköping. (De hade öl och biljard i källaren, det verkade roligare då).
  • Dokumentärfilmer
    SVT Play och liknande sidor i all ära, men nu under semestern har jag hittat en helat annan sajt: Top Documentary Films. Det är inte så mycket svensk, men det gör mig inget. De har i alla fall ett sjukt stort utbud av alla möjliga dokumentärer, och jag är väldigt svag för den där typen av amerikanska dokumentärer som ”har sin egen sanning”. Ni vet, när 

 

Men nu är det dags att ta tag i massa grejer. Jag har visst lovat min syster att ”bli snygg” till sommaren, och en kompis att jag ska hänga med på spinning. Tur att de två sakerna samspelar…

En tveeggad egenskap för sökmotoroptimering

Sökmotoroptimering och singelskap

Det finns många egenskaper som är bra att ha som sökmotoroptimerare. Kanske inte så att alla är ett måste såklart och ingen duktig SEOare besitter alla, skulle jag tro. Det är heller inte så att alla de här egenskaperna behöver vara positiva i resten av livet. I dag tänkte jag prata lite om en av de egenskaper som hjälpt mig bli duktig på sökmotoroptimering, men som nog också är en ganska stor anledning till att jag är singel.


Jag är en överanalyserande person och det är viktigt för mig att veta hur saker verkligen är för att jag ska må bra. I min roll som sökmotoroptimerare har den här egenskapen gjort att jag har svårt att nöja mig med förenklade svar och spekulationer. När en kunds sajt inte agerar som förväntat, när resultaten dröjer eller när saker till och med går riktigtI'm on the side of Snake-Eyes toeed against the side of seven dåligt duger det inte riktigt för mig att få problemen lösta och lämna det bakom mig. Jag behöver veta varför det blev som det blev och varför just de åtgärderna som gjordes var det avgörande.

Det här gjorde att jag ganska snabbt lärde mig hur Google fungerar. Det ger mig i och för sig en och annan natt med lite sömn och mycket grubblande, men det tar jag så gärna. Att överanalysera en dator har visar sig vara lyckat för mig. När samma egenskap används på mänskliga relationer, well, låt oss säga att det inte alltid är lika uppskattat. 😉

Sprid lite kärlek i världen

Ibland slår det mig att vi lever i en ganska kall tid. Ja, alltså, temperaturen i luften verkar ju bli högre, jag tänker mer på kyla mellan människor.

När rasister får stå oemotsagda här hemma. Folk blir beskyllda för att vara terrorister bara för att de råkar tycka att en berättelse om en gud är bättre än en annan om samma gud. Människor blir halshuggna, utan några riktiga rättegångar, i diktaturer som Sverige gladeligen säljer vapen till. Satirtecknare, må så vara kontroversiella, blir kallblodigt mördade. Tiggare blir spottade på bara för att de finns.

Hur fan ska man orka med, liksom?

Så. Jag har ett litet förslag. Det må vara ganska betydelselöst, men kan vi inte försöka sprida lite, bara lite, kärlek omkring oss?

Ge en kram till någon du tycker om. Säg något uppmuntrande till din stressade kollega. Skynda dig in och skriv på för att stoppa Saudiavtalet.

Var lite snäll. Var lite öppen för nya människor. Försök att släppa några av dina fördomar.

Kram

Extraspelet i Monopolslots

I februari 2008 satte jag mig på ett tåg från Linköping med destination Casino Copenhagen. Jag var på väg mot min första EPT. Jag var pank, sådär i allmänhet, som man är när man nästan pluggar, fast man egentligen lever på att frilansa lite då och då. Jag skulle inte dit för att spela, det hade varit långt över min bankrulle både då och nu. Nej, jag skulle dit för att rapportera, intervjua pokerspelare, berätta för de som inte kunde vara där vad som hände och hur stämningen var.

Jag var skitnervös.

Det var första gången jag skulle skriva ”som mig själv” och få betalt för det. Sätta mitt namn på texterna. Det var också första gången jag var på en pokerturnering med folk som inte bodde i samma stad som mig. Och jag kände ingen. Jag hade pratat med min uppdragsgivare en del och han skulle vara där några timmar i början. Efter det var det bara jag och pokerstjärnorna.

img_1160

Det gick bra!

Jag gjorde en lång intervju med Daniel Negreanu, jag träffade flera bekanta och vänner för första gången, jag blev full i lobbybaren med en galen Ålänning (är inte alla Ålänningar galna?), gick vilse i Köpenhamn, jag tog massa bilder och jag hade allmänt kul.

Den konstigaste händelsen utspelade sig under finalbordet, och den långa, långa heads up matchen som karakteriserade hela den här upplagan av EPT. De håll på i timmar.

Vi satt några stycken och väntade i pressrummet. Det var mest väntan. Vi var hungriga och trötta, men kunde inte riktigt lämna turneringen. Den kunde ju vara slut när som helst.

In kommer en pokerspelare som känner flera av de andra skribenterna, han är ganska slirig och uppspelt. Han tycker vi är tråkiga som inte följer med på middag. När vi insisterar på att stanna drar han fram sin laptop och fixar fram livestreamen av finalbordet. Det övertygade oss. Vi tog med en dator och gick och käkade middag.

Under middagen pratade den här spelaren om slots. Hela tiden. Om Monopolslots, nästan hela tiden och framför allt om extraspelet som skulle vara något utöver det vanliga för en slotsmaskin.

img_0682_sDet kom fram att jag aldrig hade spelat Monopolslots. Om jag ska vara ärlig hade jag nog aldrig spelat slots överhuvudtaget.

Vid kaffet, som akompanjerades av avec och öl i överflöd från pokerspelarna vid bordet, ryckte den här spelaren plötsligt till sig datorn, struntade i livesteamen och loggade in på något av hans casinokonton. Där flyttade han in en stor summa pengar, åtminstone för mig då. Jag minns inte riktigt, men jag tror det kan ha varit €2 000. Öppnade Monopolspelet och gav mig datorn med ordern: ”Klicka tills du får extraspelet!”.

Där satt jag. Ensam, i bemärkelsen att jag var den enda i sällskapet som egentligen inte kände någon, och klickade, klickade, klickade bort en för mig då okänd människas pengar medan han skrävlade på om vinster, förluster och idioter vid pokerbord.

Jag klickade. Och klickade. Och klickade.

En timme och flera öl senare var pengarna borta.

Jag har fortfarande inte sett hur extraspelet i Monopolslots ser ut.

Att debattera – hårt

PASSION OCH KÄNSLOR!

Jag skulle ljuga om jag sa att jag levt efter den devisen hela mitt liv. Snarare tvärtom faktiskt. Jag har varit, och är i mångt och mycket, fortfarande en sån person som knyter näven i fickan och mumlar över vad jag upplever som oförätter. Tyvärr.

Den senaste tiden har jag aktivt försökt leva efter den. Det går sådär om jag ska vara ärlig. Men jag försöker i alla fall! Inte illa alls tycker jag. Jag tycker dock att det är svårt att leva ut mina känslor helt och hållet. Jag gissar både för att det är så jag har blivit uppfostrad i någon mån och för att jag har befunnit mig i situationer där jag gjort analysen att jag gynnas av att inte leva ut mina känslor. Att istället ta ett steg tillbaka när något inte gått min väg och försöka på ett annat sätt. Speciellt i debatter.

Jag har alltid debatterat och diskuterat. Så länge jag kan minnas. Jag har alltid sökt mig till grupper, kretsar, forum där diskussionen har varit i centrum. Det har lett mig till politik i olika format, som studentkårer och ideella organisationer. Till brädspel, kortspel och rollspel med tolkningsutrymme i reglerna. Till Internetforum. Till Twitter. Till SEO. Ämnen som inte tål att diskuteras tappar jag snabbt intresset för. Personer som inte kan ta en debatt på ett bra sätt tråkar till slut ut mig. Folk som inte kan skilja på sak och person gör mig irriterad. Det är så det är att vara mig, helt enkel, och det är jag ganska nöjd med.

Under de otaliga debatter jag har varit del av har jag delat ut hårda ord. Många gånger. Jag har fått ta emot hårda ord. Många gånger. Det är en del av debatten. Såhär ur minnet har jag blivit kallad:

  • Svin
  • Idiot
  • Skojare
  • Pajas
  • Lögnare
  • Klåpare
  • Inkompetent
  • Efterbliven
  • Elak
  • Känslokall
  • Känslostyrd
  • Dum
  • Trög
  • Dålig människa
  • Vidrig
  • Nedlåtande

Den här listan är bara ett urval av ord som har sagts till mig face-to-face. På Internet eller bakom min rygg skulle listan kunna göras mycket längre, och mycket hårdare.

Inte en enda ev de gångerna har jag känt mig kränkt, påhoppad eller utsatt. Det har alltid varit en del av debatten, och alltid riktat mot mina åsikter eller mina uttalanden, inte mot min person. Jag har nog faktiskt oftast till och med tyckt att det har varit uppfriskande och lite roligt.

Men det finns tillfällen då jag har blivit ledsen på riktigt. När någon kritiserar mig som människa, som privatperson, inte mina åsikter eller handlingar. Det är bland det värsta jag vet.

Trots det har jag även vid de tillfällena slutit mig. Lagt på en fasad. Försökt lämna situationen så snabbt som möjligt med en förhoppning om att det ”kommer gå över snart”. Jag kanske istället borde kontrat med:

MEN DU DÅ!?!?!!

Ja. Det ska jag nog göra nästa gång. Ge mig själv lite mer

PASSION OCH KÄNSLOR!

Det vore nog bra det. Eller vad tror du?

När Drottning Silvia smakade på min saltlösning

Nu ska vi prata om saltlösningar och drottningar som smakar av dem. En mångbottnad berättelse om min ungdom och Drottning Silvia.

silvia
Bilden tillhör harpe och används under CC-NC-ND licens.

Våren i sjuan började jag en ny skola. Den var alldeles nybyggd och jag tror att det fanns något ”nytt pedagogiskt tänk” eller något sådant. Lite speciellt. Men bara lite. Varje klass hade sitt eget klassrum och lärarna kom dit och höll sina lektioner istället för att klasserna gick till dem. Jag tror det var det enda som egentligen skilde sig från de andra skolorna i kommunen. (Det och att vi åt lunch i klassrummet!?!)

Skolan var som sagt nybygd så när kungafamiljen var i stan var de så klart tvingade att åka och titta på kommunens nya, fina, fräscha skola. Allt annat hade varit otänkbart. I en hel vecka innan besöket hade vi fått förmaningar om hur vi skulle bete oss, fått träna på att säga Ers Majestäääät, böja på nacken, vara underdåniga. Ja, precis som man kan förväta sig i ett feodalsamhälle. Nytt och fräscht var nog inte riktigt ledorden för beteendet vi förväntades uppvisa om man säger så.

Hur som helst. När Kungen och Drottningen med sitt följe av kommunpolitiker, rektorer och Säpovakter släntrar in i vårt klassrum råkar vi ha Kemi på schemat. Just för dagen blandade vi saltvatten genom att tillsätta klorlösning till en natriumlösning. Eller om det var tvärtom. Jag minns inte.

Jag och min ”labbkamrat” är precis klara och nöjda när Drottningen stegar fram till just vår bänk och frågar:

– Vad är det för något ni gör?

– Vi gör saltvatten genom att blanda klor och natrium, sa jag.

– Jasså? Blir det vanligt saltvatten av det?

På den tiden var jag ganska klipsk, om jag får säga det själv, så jag doppade snabbt pekfingret i lösningen, slickade av det och sa med ett stort leende:

– Ja! Vill du smaka?

(Herregud! Duade jag verkligen Hennes Majestät Drottning Silvia av Sverige, eller vad henner titel är? Shit!)

– Det vet jag inte om jag törs, sa hon och jag mötte upp med

– Äh, det är bara saltvatten.

– Ja, men det är kanske inte så farligt.

Innan hon hann stoppa sitt eget finger i skålen var en av Säpovakterna snabbt framme med sina giriga fingrar, ”för att kontrollera”. Ha! Han ville nog bara ha en bit av kakan själv, det är vad jag tror.

Hur som helst. Efter en nick från den törstige vakten var det så Silvias tur. Hon doppade försiktigt ner sitt finger, och stoppade det sedan oroligt i munnen. Ja, det smakade salt, så klart, så hon utbrast:

– Oj, det smakade salt. Tack så mycket.

Sedan gick hon vidare och jag stod nöjd kvar. Tills jag insåg att jag hade duat Drottningen.

Hur kunde jag!?!

Företag på Twitter

Alltså. Jag förstår varför företag och organisationer känner att de behöver finnas på sociala medier, och för en del av dem är det säkert bra. Det går säkert att få ut nåt vettigt ur en närvaro där. Man kanske kan få en eller några kunder att tycka lite bättre om företaget än de gjorde innan.

Men ja, för mig är de mest i vägen. Som om att jag skulle kontakta en kundtjänstavdelning på Twitter, på allvar? Haha! Nej men snälla nån. Jag vill väl i så fall antingen:

  • Prata med en människa

eller

  • Förklara mitt problem med fler än 140 tecken

och

  • Aldrig offentligt

Vilka är de, som faktiskt kontaktar företag via Twitter, Facebook eller (haha) Instagram?

Skit samma. Här kommer en lista på de företag och organisationer jag följer på Twitter. Det är alltså 26 stycken, av 1 329 totalt (just nu):

@Swedish_Match för att en vän jobbade där, och de gör glada tillrop när jag twittrar om snus.
@mynewsdesk för att en vän jobbar där.
@SFS_officiell mest av, ja, lojalitet eller nåt sånt.
@Google_Sverige en gång sa de en intressant sak, så jag hoppades att de skulle göra det mer.
@svenskafreds för att det är Sveriges bästa förening!
@SEOforumse är jag inte helt säker på varför. Kanske lojalitet där också, typ.
@fumlaren för att det är ”mitt” konto.
@strtxi för att det är mitt konto.
@eastfront för att ha lite koll på vad som händer.
@OstersIF och samma sak här.
@roedjavlarna och en till…
@wordon_se ett systerföretag till min förra arbetsgivare.
@svepof för att jag startade kontot en gång i tiden.
@FrittSpel för att det är mitt väldigt avsomnade konto till en sajt som jag glömde förnya och som nu är snappad…
@sokmotorkonsult mest för att kunna RT:a saker enkelt.
@liu_universitet för att det är en vän som har hand om kontot.
@GFDnu för att Jonas verkar vara en hyvens kille så följde jag tillbaka.
@WebGuidePartner för att det är typ min nuvarnade arbetsgivare.
@PerformIQ för att en vän satte igång det och bad mig följa.
@Webbevakning jag vet inte riktigt, men jag tror att jag följde tillbaka för att jag gillar Anna-Carin
@fortheloveofseo och samma sak här som på förra.
@BRATH_AB MAGNUS BRÅTH
@svanen för att en vän jobbade med kontot förut.
@Webbdo jag vet inte ritkigt.
@sfsfum för att det var jag som startade kontot för nåt år sen.
@FSkolhuset för att jag verkligen ville att de skulle lyckas.

Ja, så är det med den saken. Kul, eller hur?

Nyårslöften

Nyårslöften. Ja, de är väl tänkta att man ska ingå dem med sig själv för att man ska bli en bättre människa under det kommande året. Som jag förstått det så brukar de flesta såna spricka redan i januari.

Själv har jag provat konceptet ett par gånger. För två år sedan lovade jag till exempel att jag skulle läsa en bok i veckan. Det sket sig fort. I januari tror jag till och med. Det blev omkring 20 böcker under året i alla fall, nästan en varannan vecka kan man säga, om man vill vara snäll. Jag är ganska nöjd med det. Speciellt eftersom två av böckerna var över tusen sidor långa. Samtidigt kändes det som att jag under 2012 gärna kunde slippa ett debacle till, så då blev det då inget löfte. Bra så.

I år har jag tänkt göra ett försök igen. Precis som för två år sedan handlar det om att göra något jag tycker om.

Därför. Under 2013 ska jag åtminstone en gång i månaden:

  1. Äta något jag aldrig ätit förut
  2. Dricka något jag aldrig druckit förut

För att det här ska bli nåt vettigt av finns det såklart lite begränsningar och specificeringar.

Vad gäller ätandet så kan det innefatta en specifik rätt jag inte ätit tidigare, men inte en variant på en rätt jag stoppat i mig förut. En räkmacka kommer alltså inte räknas, inte ens den på Casino Cosmopol i Göteborg, för en sån har jag ätit tidigare. Däremot skulle fårögon helt klart räknas. 🙂

Drycker då. Jag kör på lite samma sak men här är det svårare att avgränsa på ett bra sätt. Jag menar, det är klart att olika årgångar på ett riktigt fint vin skulle kunna räknas, men den nya årgången av The Black Tower? Nej, fasen heller.

Jag skulle inte ha något alls emot att få lite hjälp här. Både med idéer på vad man borde prova, och sällskap när jag testar det. Så har du något på lut som du tror jag skulle uppskatta, tveka inte att lämna en kommentar eller föreslå en middag eller ett dryckesmöte (Här). Målet är såklart att jag ska njuta av mer god mat och dryck, så även om du föreslår något jag redan provat är jag sällan motståndare att prova saker igen i gott sällskap, så oroa dig inte för det.